Martinus: Livets Bog, del 4, st 1184

1184. I denna "Adams" första jordiska tillvaro var han ett väsen, i vilket både "han-" och "honprincipen" existerade och organiskt fungerade. Det fanns alltså i själva verket ännu ingen "Eva". Och det stämmer även med Bibelns berättelse. "Eva" kom ju först senare, då Gud såg att det inte var bra för "Adam" att vara ensam. Och varifrån kom då "Eva"? Ja, säger inte Bibeln att hon kom från "Adams" revben, alltså från det redan existerande väsendets organism? Men varför framställer Bibeln "Evas" tillblivelse på det jordiska planet på det sättet? Om avsikten enbart var att anpassa analysen av denna tillblivelse för den naiva eller ännu mycket primitiva jordmänniskans fattningsförmåga, fanns det ju ingen orsak att göra berättelsen så fantasifull. Varför inte bara säga att "Eva" skapades vid en senare tidpunkt? Varför inte berätta att hon skapades av "jord" liksom "Adam"? För den naive måste ju detta ha varit tillräckligt, ja, till och med mer trovärdigt. Ja, det är helt riktigt. Men Bibeln är inte avsedd att vara blott en "saga" eller "dikt" för den naiva människan. Dess tillkomst och dess terminologi har befordrats av mänsklighetens största visa. Och den vise kan visserligen utforma sin berättelse så att den kan accepteras av den naive eller enfaldige, men den verkligt vise är ju en sanningens apostel och är inte intresserad av att berätta något "uppdiktat". Han kan och vill absolut endast berätta sanningen. När han tolkar sin visdom eller sanningen, räcker det därför inte med att den anpassas till att bli en dikt eller saga som den naive kan tro på. Den måste också i sin innersta struktur vara "den absoluta sanningen", så att andra visa eller högintellektuella väsen kan se den verkliga sanningen ligga dold i sagornas detaljer och finna hur dessa går upp i en högre enhet tillsammans med alla andra existerande fundamentala berättelser om sanningen eller uppenbarelser av det verkliga livets analyser.

Föregående

Nästa