Martinus: Livets Bog, del 4, st 1185

1185. Ovanstående betyder naturligtvis inte att en allmänt intellektuell person, det vill säga det kallt intelligenta väsendet, kan se den "sanning" som ligger gömd i sagan. Kristi ord uttrycker här en vetenskaplig sanning: "Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket." Det vanliga intellektuella eller kallt intelligenta väsendet, som inte längre har kvar någon religiös "instinkt", kan inte se något annat än den kalla, nyktra bokstavsformen i varje för den naiva människan anpassad uppenbarelse av sanningen. Och då denna bokstavsform ju inte är utformad så att den uttrycker en yttre vetenskapligt detaljerad analys, förkastar det intelligenta väsendet denna uppenbarelse som en meningslös dogm. Och då väsendet ännu inte självt känner den verkliga sanningen och inte har förmåga att finna den i själva livet, blir detta väsen vad vi kallar en "materialist", en "icke-troende" eller "gudsförnekare", vilket är detsamma som "sanningsförnekare". De visa, som genom egna självupplevelser sedan länge varit förtrogna med själva livets verklighet eller absoluta sanning och därför inte är beroende av andras ordformer eller terminologier, ser lätt sanningen stråla igenom den ena eller andra terminologin eller ordformen, där denna sanning verkligen finns, hur naivt denna ordform än har måst utformas av sin upphovsman. Detta gäller också när det rör sig om Bibelns dogmer eller tusenåriga berättelser, som alla i sig rymmer sanningen, men tolkad på ett sådant sätt att den av den naive kan förnimmas som sanning och skapa tro på och tillit till livet, och av den vise kan förnimmas som ett glatt igenkännande av hans egen inre identitet med sanningen.

Föregående

Nästa