Martinus: Livets Bog, del 4, st 1190

1190. Det var under "Adams djupa sömn", alltså då han befann sig på "växtstadiet", som Gud skapade "Eva". Men han skapade henne inte av "jord" (omformat mineralstoft), såsom han en gång hade frambringat "Adam" av denna jord, utan skapade henne i stället av "Adams revben". Den gudomliga berättelsen framhåller alltså här att det var en skillnad mellan "Evas" och "Adams" framträdande eller tillkomst på det fysiska planet. "Adam" skapades av "jord från marken", som ju består av det tidigare nämnda, omformade mineralstoftet. Bibeln säger alltså att "Adam" växte fram direkt ur "jord från marken". Den "växt" vars utveckling så småningom nådde fram genom djurriket och resulterade i den nu framträdande jordmänniskan, växte således liksom den vanliga "växten" av i dag upp direkt ur "jord från marken". Men som vi redan vet, var denna "Adam" i sitt första stadium inte ett "speciellt hanväsen", utan ett väsen eller en livsform, i vilken den "feminina" och den "maskulina" principen var i jämvikt. Och en sådan jämvikt måste naturligtvis prägla denna "Adams" livsfunktioner. Följaktligen måste denne bland annat vara "självbefruktande". Men denna företeelse är ju hundraprocentigt i överensstämmelse med livets kosmiska analyser. Att vara "självbefruktande", är i sin högsta princip detsamma som att vara oberoende av medväsendena. Det "självbefruktande" väsendet kan berika sig självt med allt det goda det har behov av. Dess existens och tillvaro, dess släktes fortbestånd och dess föda är inte beroende av medväsendena och dessas nycker eller gottfinnande. Ja, "Adam" eller det levande väsendet på detta stadium känner ju inte ens till "mörkret" eller det så kallade "onda". Väsendet eller livsformen lever här ännu helt i "ljuset" eller det så kallade "goda". Det "sliter inte för sitt bröd i sitt anletes svett", det "föder inte sina barn med smärta", känner inte till några "mödor" i samband med "havandeskap", liksom den värld det nu kommit in i ännu inte har någon "förbannelse" som kan inverka på dess sinnen eller upplevelser. Den del av "självbefruktningen" som vi kan iaktta hos vissa nuvarande "växtformer", är bara en liten obetydlig del av den stora "självbefruktningsprincipen", som i sin högsta analys eller kulmination ingenting mindre är än själva det "kosmiska medvetandet" i sin kulmination.

Föregående

Nästa