Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 4
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
"Adam" som ett väsen som inte kunde "synda" och inte visste varför det inte kunde "synda"
1191. Hos "Adam" eller "människan" på växtstadiet finner vi det ovannämnda ljustillståndet, om än i en mycket degenererad form. Att den är degenererad, visar sig genom det förhållandet att väsendet i fråga på detta stadium visserligen ägde det kosmiska ljustillståndet, men som nämnts endast i automatfunktionens form. Det ägde det inte längre i någon dagsmedveten form. Den högsta visdomen eller kunskapen om själva livet hade i allt väsentligt för länge sedan gått över i dess undermedvetna som talangkärnor, egenskaper och anlag. Och minnena från en tidigare spirals mörkertillstånd hade likaså i allt väsentligt för länge sedan kulminerat i dess upplevelse i form av guldkopior, och därigenom också gått över i undermedvetandet och där omdanats till den helt förhärskande dragningen till kontrasten till dess ljustillstånd, som det nu upplevt till övermättnad och leda. I mentaliteten hos det levande väsendet på detta dess första jordiska mentala stadium fanns det alltså ingenting annat kvar av denna fordom så strålande ljustillvaro än detta att väsendet inte kunde "synda". Men det visste inte varför det inte kunde "synda" och hade ingen aning om en sådan tillvaros existens. Det kände bara en oerhört stark dragning mot kontrasten till den tillvaro som det såsom automatfunktion var nästan hundraprocentigt genomsyrat av. Dess verkliga vakna vetande befann sig i sin allra minsta utveckling eller i det mentala tillstånd som världsåterlösningen i den gamla berättelsen har betecknat som "dvala eller djup sömn".
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram