Martinus: Livets Bog, del 4, st 1197

1197. Denna "utdrivning ur paradiset" var således inte ett "straff" av en hämndgirig och vred Gud, utan en skapelseprocess, vilket åter innebär "rörelse" i spiralkretsloppet. Denna "rörelse" är inte någon "rörelse" i "avstånd", utan i "tillstånd", det vill säga rätt och slätt en "förändringsprocess". Det levande väsendets passage genom kretsloppet är således endast en "förvandling" av dess identitet från en viss sorts livsform till en annan. Utan denna "förvandlingsprocess" är livet i sig självt helt omöjligt, ty är inte varje tanke som uppstår eller varje upplevelse som kan ingå i medvetandet just "rörelse" och därmed "förvandling"? Och vad är livet annat än "tankar" och "upplevelser"? En ny upplevelse kan endast äga rum på basis av att den är en större eller mindre kontrast till det redan tidigare upplevda. I motsatt fall skapar upplevelsen inte något "nytt liv", eftersom den då måste vara en kopia eller upprepning av redan tidigare inträffade upplevelser och därför inte kan ge ny näring åt det vakna dagsmedvetandet, utan avsätter sig som en automatfunktion vars säte ligger helt utanför detta dagsmedvetande. Av detta förstår man att den konträra upplevelse till "Adams" liv i ljuset eller "Edens trädgård" som vi kallar "utdrivningen ur paradiset", inte blott var en absolut oundgänglig nödvändighet för fortsättningen och för skapandet av ett vaket dagsmedvetet liv för "Adam", utan också var en strålande gudomlig välsignelse. Hur skulle "Adam" eller det levande väsendet annars ha kunnat lyftas ur sin primitiva, "sovande" livsform eller blotta "aningstillvaro" till det mentala tillstånd och materiella vetande som nu härskar över elementen och som gör honom identisk med den intellektuella jordiska människan av i dag? Vilken normalt begåvad jordisk människa av i dag, som har full kontakt med livslagarna på sitt utvecklingssteg, skulle kunna tänka sig att tillhöra ett stadium som i primitivitet och mental oförmåga ligger under hennes eget? Vilken normalt utvecklad jordmänniska skulle hellre vilja vara en apa, ett vildsvin, en krokodil eller en orm? Och ändå ligger dessa väsens stadier mycket närmare "det förlorade paradiset" än det stadium jordmänniskan representerar. Jordmänniskan är ju mycket längre kommen i "utdrivningen ur paradiset" än dessa väsen. Och även om vi pekar på tillståndet inom själva "paradisets" murar och hänvisar till "Adams" ursprungliga tillvaro där som "instinktväsen", skulle väl heller ingen normal jordmänniska av i dag vilja byta. Inte vill väl jordmänsklighetens yppersta representanter eller största tänkare hellre vara ormbunkar, fräkenväxter, lummerväxter eller dylikt? Nej, endast ödestyngda, olyckliga väsen kan i anfall av modlöshet önska sig bakåt i utvecklingen, önska sig helt eller delvis utplånade eller återförda till en djurisk, primitiv eller sovande tillvaro.

Föregående

Nästa