1198. Men det är inte med utgångspunkt i det abnorma som livets kosmiska analyser kan upprättas, utan däremot i den allmänt förekommande, normala verkligheten. Och därför måste vi i absolut mening lovprisa "utdrivningen ur paradiset". Utan denna "utdrivning" skulle växtväsendets horisont aldrig någonsin ha blivit omskapad eller utvidgad till den lysande strålgloria som betingar att detta väsen, denna "Adam" från forna tiders "Edens trädgård", i dag kan börja tänka Gudomens tankar, kan börja härska över elementen och lägga jorden under sig. När de så gudabenådade "Adam" och "Eva" av i dag inte desto mindre kallar denna gudomliga förvandlingsprocess en "förbannelse" och betecknar den med det drastiska uttrycket "utdrivning", beror det också här, som vi redan berört, på den stora partiskheten till förmån för ljuset, som fick dem att kalla "ormen" och övriga detaljer i "paradisberättelsen" för "förbannelse", för "det onda". "Paradisberättelsen" är ju anpassad för och given till väsen som ända till leda var mättade av upplevelsen av mörkret och därmed av "ormens ledarskap".