Martinus: Livets Bog, del 4, st 1203

1203. Då det vanliga är att denna lyckliga period av äktenskapet endast kan räknas i dagar eller enstaka år, men inte i decennier, finner vi här att denna äktenskapliga "smekmånadstid" bara är en repetition av ett tillstånd som ursprungligen var det gängse i "Adams" och "Evas" utvecklingshistoria. Denna repetition är helt i överensstämmelse med alla de övriga repetitioner av tidigare tillstånd eller medvetandeslag som äger rum på de levande väsendenas barn- och ungdomsstadier. Som tidigare berörts i Livets Bog, är dessa två stadier ingenting annat än repetitioner av stadier från dessa väsens utvecklingsbana i gångna tider. Vi ser därför hur barnen genomgår perioder, där de uppvisar tendenser som mycket tydligt pekar tillbaka på naturmänniskans stadier. Är det inte så, att barn har ett stadium eller en period då de mycket gärna vill leka "rövare och soldater", vara "hövdingar" eller "indianer", och inte har något emot att vara inblandade i slagsmål och sammansvärjningar som går ut på att någon ska klås, retas eller plågas, ibland till och med utan någon märkbar verklig anledning? Ser man inte också hos vissa barn och unga människor en lust eller tendens till att plåga, lemlästa och döda djur utan någon synbar anledning eller förmildrande omständighet? Härav uttrycket "slyngelålder". Och är det inte ett faktum att anlagen för grymhet kan vara helt försvunna hos dessa människor när de nått mogen ålder, så att de emellanåt är de första att förebrå och straffa sina egna och andras barn för samma grymhet. Denna bloddrypande tendens var alltså inte dessa väsens verkliga karaktär eller natur. I så fall skulle denna natur inte ha försvunnit i och med att den mognare åldern inträder, utan alltjämt göra sig gällande, vilket ju också är fallet hos somliga väsen. Vi ser således vissa människor representera en större eller mindre grymhet eller brutal inställning till andra levande väsen under hela sitt liv, ja, de kan nästan utslunga förbannelser från sin dödsbädd. Medan det alltså finns väsen som bara under en helt kort period på ett visst stadium i sina barn- eller ungdomsår är besjälade av brutalitet och grymhet, finns det således andra väsen som under hela sitt liv inte kommer bort från denna brutalitetens natur. Förklaringen till detta är just att de första väsendena redan i tidigare liv har övervunnit brutalitetens natur och därför nu bara återupplever den som repetition under en period i sitt nuvarande liv, från fosterstadiet till den mogna ålderns inträde (vid omkring trettioårsåldern), då de når fram till den utvecklingsstandard som de hade uppnått i det föregående livet. De sistnämnda väsendena däremot, vilkas brutala tendenser följer dem hela livet ut, har inte i tidigare liv inom den nuvarande spiralen övervunnit brutalitetens stadium och måste därför fortsätta med denna natur i nuvarande och följande liv, till dess att de helt har övervunnit den. Det är denna repetition av forna tendenser eller tillstånd som också gör sig gällande i själva fosterbildningen. Här ser vi hur fostret från sin första späda början i moderlivet under sin formbildning och tillblivelse genomgår eller passerar olika principer eller tendenser av djuriskt ursprung. Och varför skulle äktenskapet vara ett undantag?

Föregående

Nästa