Martinus: Livets Bog, del 4, st 1206

1206. Men förutom de här nämnda äktenskapen, som resulterar i skilsmässor och nya äktenskap, finns det också äktenskap som varar jordelivet ut, inte för att parterna inte känner något av denna längtan efter frihet och dragning till främmande sexuella partner – en sådan längtan finns tvärtom hos det stora flertalet – utan enbart därför att de av moraliska eller religiösa skäl eller av rädsla att gå emot de nedärvda, auktoriserade moraliska traditionerna hålls bundna av dessa traditioner. Kärleken till eventuella barn i äktenskapet kan också vara så stark, att parterna enbart av den orsaken bekämpar den inre, underminerande tendensen i äktenskapet och håller samlivet kvar inom den traditionella, auktoriserade ramen.
Men äktenskap som inte hålls i traditionell äktenskaplig ära uteslutande på grund av parternas ömsesidiga förälskelse eller djupaste sexuella dragningskraft, utan som måste stöttas av de traditionella moraliska uppfattningarna och av rädsla för folks mening och kritik eller för skandal, eller äktenskap som endast hålls ihop av parternas samvete eller pliktkänsla och trohet mot det en gång givna löftet och av olust eller rädsla för att vålla den andra parten sorg, är inte hundraprocentigt lyckliga äktenskap. De är inte i hundraprocentig överensstämmelse med det sjätte budet eller Guds ord till "Adam" och "Eva" angående äktenskap. Parterna i sådana äktenskap är inte den fullkomliga, inspirerande livskälla för varandra som de i kraft av äktenskapets lag ska vara. När väsendena i inte ringa grad känner dragning till främmande väsen eller sexuella partner, även om de döljer det eller håller det i schack, begår de "äktenskapsbrott". Säger inte Kristus: "Den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap"?

Föregående

Nästa