Martinus: Livets Bog, del 4, st 1213

1213. Men denna växt ger inte bara utslag i de många äktenskapliga skilsmässorna, den uppenbarar sig också som "polygami" eller "månggifte" och dettas legalisering under begreppet "harem". Vad som döljer sig under detta begrepp är således i själva verket endast en, genom "mannens" överlägsenhet över "kvinnan", föranstaltad auktorisering av eller ett lagskydd för "otroheten" emot och undermineringen av det absolut "fullkomliga äktenskapet". Hur ska en sådan "man" kunna hålla sig till en hustru och vara "ett" med henne? En "man" som har flera hustrur, även om det bara rör sig om två, eller om tio, tjugo, femtio, hundra eller kanske ännu flera, är ett i allra högsta grad "kluvet" väsen. Han måste dela upp sig mellan dessa hustrur. Han kan alltså bara ge en motsvarande bråkdel av sig själv, det vill säga av sitt väsen och sin äktenskapliga kärlek, till varje hustru. Men detta är ju inte att "leva med sin hustru" i den omfattning som det av naturen upprättade gudomliga äktenskapsbudet påbjuder. Hur kan ett sådant väsen under ett samlag med en av dessa hustrur vara "ett" med alla de övriga hustrurna? Och hur ska var och en av dessa hustrur kunna vara "ett" med sin man, när han för ögonblicket befinner sig i samlag med eller ger sig hän åt en annan kvinna? Att dessa hustrur under trycket av ett passande moral- eller maktbud, som upprättats av flocken eller av dess samhälle, är dresserade till att inte knysta och kanske rent av i viss utsträckning har vant sig vid att se på sina förhållanden som något självklart, förändrar inte situationens natur som auktoriserad överträdelse av det sjätte budet eller som en spricka i det naturliga gudomliga äktenskapet.

Föregående

Nästa