Martinus: Livets Bog, del 4, st 1217

1217. Naturligtvis lever inte heller den fattige mannens hustrur inom "månggiftet" under förhållanden som kan tillfredsställa deras livs djupaste krav. Att "polygami" inte är den fullkomliga uppfyllelsen av äktenskapsprincipen, har således här blivit ett faktum. Dess motsats, "polyandri" (en kvinnas äktenskap med flera män), har självfallet inte heller något med det absolut "fullkomliga äktenskapet" att göra, utan är också ett utslag av äktenskapets degeneration. "Monogami" kommer alltid att vara den enda vägen, där äktenskapets gudomlighet i största möjliga utsträckning kan uppenbaras och upplevas. Endast ett äktenskap mellan en enda man och en enda kvinna kan skänka den fulla upplevelsen av att vara "ett" med äktenskapspartnern. Att upplevelsen för den utvecklade människan efter hand alltmer blivit en repetition av ett passerat tillstånd, hindrar ju inte att äktenskapets gudomliga förnimmelse och välsignelse kan upplevas helt och fullt av parterna så länge repetitionen varar. Att andra absolut livsviktiga medvetandearter med sina begär och tendenser därefter framträder och gör sig gällande hos den ena eller den andra eller båda parterna, och därvid i motsvarande grad nedsätter parternas äktenskapliga kapacitet, är analyser som oundgängligen måste ingå i väsendenas framtida äktenskapsmoral. I utvecklingen och förståelsen av detta kan väsendena bli i stånd att upprätthålla den efter "äktenskapsperioden" (smekmånadstiden) följande "kamratskapsperioden" enligt en rent gudomlig princip för frihet och kärlek till nästan, och på så sätt skapa ett ljust och vänligt samliv som bara kan vara till välsignelse för dem själva och ett oförglömligt vackert och harmoniskt barndomshem för deras eventuella barn.

Föregående

Nästa