Martinus: Livets Bog, del 4, st 1226

1226. Det säger sig självt att detta ljus genom väsendets dåvarande primitiva sinnen inte kunde bli till samma findetaljerade upplevelse av jordisk och överjordisk gudomlighet som det ljus, vilket en gång senare skulle komma väsendet till del i form av kosmiskt medvetande. Tills vidare var behagsreaktionerna från väsendet av det motsatta könet, liksom övriga sinnesupplevelser, endast förnimmelsen av reaktioner i natten. De var ännu helt utan någon dekoration med ljud- och ljusdetaljer. De var ännu bara odetaljerade grova förnimmelser. Väsendena var ännu helt ovetande om vad som i verkligheten ägde rum. De märkte endast att deras ömsesidiga närhet var en behagsförnimmelse, vid sidan av vilken alla andra förnimmelser så att säga var att räkna för intet. Väsendets ännu fattiga tanke- och själsliv och den därav dikterade viljeföringen blev då också totalt inriktad på att uppnå förnimmelsen av denna gudomliga närhet.

Föregående

Nästa