Martinus: Livets Bog, del 4, st 1227

1227. De två könens olika krafter var således de högsta himmelska strålarna i den rådande fysiska nattens totala mörker och ljudlöshet, och de måste därför oundvikligen föra "Adam" och "Eva" till ett möte med varandra. Och detta möte var för parterna ett så allt överstrålande ömsesidigt himmelskt ljus att det blev "Adams" och "Evas" lysande ledstjärna genom omätliga tidsrymder, genom omätliga scenerier. Ja, genom detta ljus skulle "Adam" och "Eva" få en mängd nya sinnen – syn, hörsel, intelligens etc. – och därigenom komma att skåda hela den dräpande principens mysterium, bli invigda i mörkrets regioner, se kontrasten till Gudomen. Detta mötes "behagsförnimmelse" skulle sätta parterna i stånd att skapa sig de organismer som skulle bli de mest raffinerade specialredskap i varje tänkbar utformning av mörkrets detaljer, varje tänkbar överträdelse av livslagarna, varje tänkbar motsats till "Gudomens avbild", ja, göra dem till kulminerande genier i att manifestera fiendskap mot själva livets normala fortbestånd. Detta gudomliga mötes behagsförnimmelse i form av sexuell utlösning och välbefinnande skulle inte enbart leda till en fortplantning av organismerna, det skulle också vara en befruktning, förökning eller vidarebefordran av mörkrets detaljering. Genom "Adams" och "Evas" sexuella samlag skulle art efter art av levande väsen uppstå med förbättrad organisk utrustning för en raffinerad förmåga att frambringa smärta och lidande och utplåning av andra arters, andra levande väsens organismer och den normala förnimmelse av livet som var avhängig av dessa. Ja, så fullständigt ställd till den dräpande principens tjänst skulle denna könens förening i form av samlaget bli i glimten från det himmelska ljuset eller de överjordiska strålarna, att den därigenom befordrade fortplantningen skulle resultera i organismer som ingenting annat var än geniala specialinstrument för att riva sönder och hudflänga andra levande väsens organismer. Med sylvassa, knivskarpa näbbar, klor och tänder och väldiga muskulösa lemmar, rotfästa i en organism eller ett hölje kring en specialhjärna som var särskilt avpassad för bruket av dessa raffinerade mordvapen, blev "Adam" och "Eva" eller de levande väsendena således till kringvandrande "animaliska mordinstrument". Att vi uppfattar dessa "levande mordinstrument" som "vilda djur", "rovdjur", "krokodiler", "lejon", "tigrar", "örnar", "gamar" etc. etc., förändrar ju inte principen, utan bekräftar till fullo den här gjorda analysen av dessa väsen.
Men det himmelska ljuset i form av de två könens beröring med varandra skulle föra väsendena ännu längre in i deras gudomliga invigning i mörkrets mysterier. Deras sexuella omfamning förde dem fram till organismer som alltmer omskapades till att i själva verket endast utgöra en särskild hjärna, kring vilken man kunde bygga upp en mineral- eller stålorganism som på ett långt mer fullkomligt sätt kunde befordra utrotandet av andra arters organismer från det fysiska planet. Vad är väl de väldiga krigsfartygen med sin kolossala kanon- och torpedutrustning, sin radio och television etc., annat än stora stålorganismer, i vilkas inre de jordmänskliga organismerna tillsammans utgör hjärnan? Är det inte på samma sätt med de moderna stridsvagnarna, bombplanen och all övrig mekanisk mordutrustning, såsom maskingevär, revolvrar, handgranater osv.? Är inte allt detta redskap som i förbindelse med jordmänniskans hand blir ett med hennes organism, blir en förlängning av den, och på så sätt underställda hennes hjärna och därmed ett led i detta väsens vilja och förmåga? Och med denna geniala utvidgning av det levande väsendets manifestation till en i kött, blod och stål framträdande levande mordmaskin, med vilken det kan prestera en massutveckling i överträdelse av alla livslagar, har det himmelska ljuset i form av de två könen kulminerat, och därefter är dess roll döende. Det har nu utfört sin uppgift. Väsendet har blivit ett dräpande geni, en mörkrets fullständiga behärskare. Död, undergång, lemlästning, skräck, sorg och saknad i mångfaldiga variationer heter de blodiga spår, det helvetespanorama, som denna levande mordmaskin, detta animalisk-tekniska döds- och lemlästningsorgan efterlämnar där det går fram över jorden. Gudomen gör verkligen ingenting halvgjort.

Föregående

Nästa