Martinus: Livets Bog, del 4, st 1230

1230. Men det är riktigt att gudasonen ännu inte alls är medveten om sin situation. Han är ju, kosmiskt sett, ett sovande väsen, även om han nu – på grund av sin invigning i mörkrets mysterium och sitt materiella kunnande – fysiskt sett är ett mycket vaket väsen. Han befinner sig alltså kosmiskt sett i en "djup sömn", analog med den "djupa sömn" han en gång tidigare befunnit sig i, nämligen då han skulle underkastas "skapelsen av Eva" eller den organiska anpassningen till mörkertillvaron. Nu är det emellertid inte mörkret, utan ljuset, som hans organiska struktur ska anpassas till. Denna "omskapelse" sker lika omärkligt som "skapelsen av Eva", vilket i själva verket inte alls är så egendomligt, eftersom den i princip utgör samma process, bara i omvänd ordning. Denna process är ju varken mer eller mindre än själva "polförvandlingen". Medan "skapelsen av Eva" var rotfäst i väsendets förvandling till ett "enpoligt väsen" eller "djur", finner vi äktenskapets totala degeneration rotfäst i väsendets förvandling till ett "dubbelpoligt väsen" eller människan som "Guds avbild". Medan den förstnämnda organiska strukturen befordrar "ätandet av kunskapens träd", "invigningen i kunskapens mysterium", befordrar den andra organiska strukturen, som vi nu ska se, "ätandet av livets träd", som är detsamma som "invigningen i livets mysterium".

Föregående

Nästa