Martinus: Livets Bog, del 4, st 1235

1235. Men hur ska källan till allt hat, all vrede, förföljelse, motgång och olycka kunna upphöra eller avlägsnas utan att "den högsta eldens" två lågor åter får förenas till "en låga"? Så länge en källa fortsätter att välla fram, kommer den att ha kvar sitt utlopp. Så länge mörkrets orsak inte är avlägsnad, kommer denna orsaks verkningar likaså att ständigt göra sig gällande. Eftersom mörkrets orsak eller källa ju är "Evas existens", vilket alltså betyder "Adams" och "Evas" framträdande som "speciellt hanväsen" respektive "speciellt honväsen", är det denna del av upplevelsen inom spiralkretsloppet som måste fulländas och fås att upphöra till förmån för en annan del av samma kretslopp, nämligen "skapandet av väsendet till Guds avbild", vilket i sin tur är detsamma som "den fullkomliga människan". Livet har således här, i överensstämmelse med de högsta bibliska traditionerna eller de största visas berättelser, visat oss att "syndafallet", det vill säga "mörkret", kom in i världen med "Eva", "ormen" och "den förvandlade Adam", eller den "Adam" som hade "mist sitt revben" på grund av "skapelsen av Eva". Med det levande väsendets eller gudasonens förvandling till två för varandra nödvändiga, motsatta slags kön var "den högsta elden", vilket i verkligheten innebär "Guds medvetande", delad i "två lågor" som var för sig efter hand inkarnerade i kött och blod och kulminerade i den jordiska "mannen" och "kvinnan". Dessa två väsen eller det fullkomliga "speciella hanväsendet" och "speciella honväsendet" var alltså vart och ett nödsakade att vara "syndiga" väsen, vilket i själva verket bara betyder att de var "icke färdiga" väsen.

Föregående

Nästa