Martinus: Livets Bog, del 4, st 1320

1320. Och då det, som nämnts, är denna sistnämnda princip som efter hand blivit en allt behärskande faktor i den nuvarande jordmänskliga världsordningen, finner vi också den mest förfärande fattigdom, hunger, svält och eländighet på somliga håll, medan vi på andra håll ser en väldig anhopning av värden, rikedomar och livsförnödenheter, låsta och bundna som orörlig "privat egendom". Dessa värden kan man alltså endast komma i åtnjutande av genom att gå med på att betala allra högsta pris för minsta möjliga kvantum av förnödenheterna, alltså "största möjliga värde för minsta möjliga värde". På så sätt måste i dag varje individ inom den jordmänskliga allmänheten – tvingad av lagar som han själv genom sin "rösträtt" varit med om att skapa och auktorisera – betala ett högre eller lägre överpris för varje brödstycke, ja, för varje matbit eller dryck livet behöver för att kunna upprätthållas. Men det är ju inte bara de absolut nödvändiga, livsviktiga näringsmedlen som på detta sätt är bundna bakom "den falska affärsprincipens" auktoriserade lagar; samma sak gäller i allra högsta grad de livsviktiga kläderna och bostäderna. Här betalas också sagolika överpriser, som även de tornar upp sig som "privatförmögenheter" för enskilda individer. Ja, så långt sträcker sig denna kamouflerade eller "falska affärsprincip", att den även har låst och bundit den enskilda individens kroppsliga och själsliga kraft som en fundamental "handelsvara", vilket i detta fall alltså betyder: som ett strålande objekt för en oblyg utsugning, som också den är skyddad av de statliga lagar som individerna gemensamt, var och en ovetande om den verkliga sanningen och eventuellt med hänförelse, har underbyggt genom sin "rösträtt".

Föregående

Nästa