Martinus: Livets Bog, del 4, st 1347

1347. Och så länge som man själv är mer eller mindre inställd på att beundra och begära rikedom, eftertrakta ekonomisk maktöverlägsenhet, och själv önskar bli föremål för beundran på grund av sina rikedomar och med all kraft eftersträvar kapital och önskar samla i ladorna långt utöver vad som behövs för "det dagliga brödet" (de dagliga behoven i civiliserade förhållanden: en sund och hygienisk bostad med gängse nödvändiga bekvämligheter som inte hör till helt onödig lyx), så är man inte i kontakt med kärleken till nästan eller den naturliga "kommunismen". Då har man kapitalistmentalitet och är en dyrkare av överklassen, en medarbetare eller "soldat" på kapitalismens och därmed på ofredens och krigets angreppsfront, helt oberoende av om man ännu är "arbetare" och lever under små omständigheter, ja, helt oberoende av om man till och med är medlem i någon modern "kommunistisk" organisation. Att man blivit medlem i en "kommunistisk" organisation, ändrar alltså inte på ens sanna identitet som medverkande "angripare" av och "motståndare" till "den verkliga världsfreden", om denna organisation hyllar och dyrkar ett brutalt nedbrytande av de bestående förhållandena med hjälp av diktatur och rättslös maktöverlägsenhet i en önskan att med våld tvinga in andra väsen i förhållanden som de på sitt utvecklingsstadium ännu inte alls kan fatta eller förstå, som fallet till exempel är vid förföljelse av all sådan kyrklig och religiös såväl som materiell och fysisk inställning som inte harmonierar med makthavarnas eller diktatorns. Väsen med en sådan inställning avslöjar ju tillräckligt tydligt att deras sanna mentalitet är allt annat än "kommunistisk", i och med att den är totalt i avsaknad av kärlek till nästan, för att inte säga av verklig högintellektualitet. Sådana väsen är alltså helt utan verklig kunskap om lagarna för det mänskliga psykets utvecklingsprocess. Även om dessa väsen har till ideal att slå ned kapitalismen, eftersom de betraktar denna som något "ont", kan de ju omöjligt skapa en bättre tillvaro för människorna så länge deras metoder är terror, straff och hämndgirighet gentemot "överklassmänniskor" enbart därför att dessa är rika eller ekonomiskt välbeställda. Ett sådant mentalt tillstånd kan omöjligt ha sitt ursprung i annat än avundsjuka över att de andra har lyckats uppnå ekonomisk makt, rikedom och överflöd. Det kan omöjligt härröra från verklig "kommunism", som ju är hundraprocentig kärlek till nästan.

Föregående

Nästa