Martinus: Livets Bog, del 4, st 1350

1350. "Syndaförlåtelseceremonier" och "nådesakrament" blev de religiösa "sömnmedel", under vilka "kommunismen" tills vidare smärtfritt kunde fästa sina första späda rötter i jordmänniskans djuriska mentalitet. Och föga anade mänskligheten att den efter en tusenårig sömn skulle vakna upp och finna världen full av "kommunistiska" tempel, skolor och läroanstalter. Under århundraden gick man in och ut i praktfullt utsmyckade "gudshus", kyrkor och katedraler utan att ana att man här befann sig i "kommunistiska" tempel och lyssnade till ord som härrörde från världens största "kommunister", världens främsta representanter för "gemenskapens anda", världens största inspirerande krafter för kärlek till nästan eller kollektivt broderskap. I det mentalt sömndruckna eller halvvakna tillstånd som man befann sig i, fick man visserligen höra något om att man skulle vara god och kärleksfull liksom Frälsaren, men allt detta blev i själva verket bara till en dimlik drömvärld med en diktatorisk, "vred" gud, som endast lät sig mildras till nåd och barmhärtighet mot de "syndande" människorna genom att hans oskyldige son lät sig avrättas. Genom att få sin sadistiska önskan uppfylld, gick denna diktatorsgudom med på att "förlåta" de verkliga "syndarna" eller "förbrytarna" deras "missgärningar" och ge dem del av saligheten, om de bara bönföll honom en smula om det innan de dog. Det var verkligen inte någon särskilt uppbygglig dröm eller utvecklande inspiration för främjande av kärlek till nästan, lika lite som det kunde vara något fundament att bygga jordisk rättskipning på. Tänk, om människorna skulle ha infört detta system i sin dagliga rättskipning. Tänk, om man där vore lika sadistiskt inställd och endast fordrade ett objekt för sin mordlust utan att ta hänsyn till om vederbörande var skyldig eller oskyldig. Tänk, vilket eldorado eller fritt spelrum för "förbrytare", som då måste känna att de är i själva "himmelriket" eller i den zon där väsendena hellre själva går i döden än de ser sin nästa lida. Det är lätt att se att människorna, mentalt sett, delvis har varit vakna, delvis har sovit. Men detta "drömtillstånd" är naturligtvis förlåtligt, eftersom det ju är en följd av att de befann sig emellan världens två största konträra ideologier, vid världens absolut allra största moraliska vändpunkt, vid en avgrund med hatets mörka, slemmiga moras och dödsbringande dunster nedanför och kärlekens och förlåtelsens ljusflöde och sköna regioner ovanför. Det är förståeligt att en "mardröm" var att vänta, eller kanske rättare sagt var oundviklig, för denna jordmänniska som ännu vandrade på mörkrets och avgrundens rand.

Föregående

Nästa