Martinus: Livets Bog, del 4, st 1351

1351. Men i dag är det annorlunda. Jordmänniskan håller på att vakna ur "drömmen". "Sömnmedlet" (sakramenten) är inte längre så efterfrågat som förut. Man har upptäckt dess verkan. Man börjar förstå att en bättre värld måste finnas, också på det fysiska planet. Man är inte tillfreds med en vacker "drömvärld" på andra sidan döden. Man känner sig inte heller riktigt i kontakt med det förhållandet att en oskyldig man ska lida för andras "synder". Man är inte heller tillfreds med en "Fader", av vilken man kan köpa sig "syndaförlåtelse" genom att prisge ett oskyldigt väsen till tortyr och lemlästning till döds. Och man vägrar att kännas vid en gudom som låter människor brännas levande eller på andra bloddrypande inkvisitoriska sätt utsättas för sadistisk tortyr och avrättning för att de inte kan acceptera en sådan försyn. Ja, man är på det hela taget emot dödsstraff och andra "straff", i och med att man börjar förstå att varje väsen naturligtvis måste uppfatta och handla utifrån den föreställningsförmåga och förnimmelsebegåvning som det är utrustat med. Hur skulle människor annars kunna bli olika varandra? En människa kan inte tänka och uppfatta lika intellektuellt som ett väsen, vars förnimmelsebegåvning och intellektualitet tillhör ett långt högre steg i utvecklingen än hennes eget. Alla så kallade "förbrytelser" eller "amoraliska" handlingar är lika naturnödvändigt en markering av ett väsens utvecklingssteg som de "moraliska" och "idealistiska" handlingarna är det. Varför ska man då "straffa" det ena slaget av väsen, men inte det andra? Ska man "straffa" väsen för att de är mindre utvecklade? De ur den religiösa eller mentala sömnen (övertron) uppvaknande väsendena börjar alltså här förstå att mindre utvecklade väsen, alltså de som i samhället eller flocken betecknas som "förbrytare", ska "uppfostras" och inte plågas eller avrättas, likaväl som sjuka människor ska botas. De uppvaknande väsendena börjar ju också se att den materiella fördelningen av jordens värden inte heller är fullkomlig. Det kan inte vara i överensstämmelse med människans medfödda eller absolut kosmiska rätt att hon ska svälta och träla till döds eller leva i armod, i trasor och paltor, medan andra ska gå i siden och purpur och förstöra sig genom rikedom, frosseri och lättja, liksom man inte heller kan acceptera de bestående kyrkorna och religiösa samfunden som "allena saliggörande". Man minns de mörka drömmarna eller de mentala mardrömmarna och söker Gud på ett annat sätt, det vill säga genom humanitet och kärlek till nästan. Man kan således finna acceptabla förklaringar på livsgåtorna endast genom sådana företeelser som ger lika rätt och makt åt alla medväsen och visar på sann humanitet och kärlek till nästan som allra högsta vetenskap. Denna mentala inställning är sann och verklig "kommunism", och dess upphovsmän är sanna eller verkliga "kommunister".

Föregående

Nästa