Martinus: Livets Bog, del 4, st 1352

1352. Men eftersom det inte finns något som kan födas vuxet, kan inte heller mänsklighetens fullkomliga samhällsordning, individernas förnimmelse av den totala samhörigheten eller den inbördes fullkomliga broderskapskänslan gentemot nästan bli till på ett ögonblick på mirakulös väg genom diktatur eller påbud. Detta mentala tillstånd, denna livets fullkomligaste och absolut mest strålande konstart eller denna kulmination av kärleksyttring kan, just på grund av sin storhet, mindre än något annat uppstå på annat sätt än genom utveckling, träning, erfarenhet och upplevelse. Därför får vi också, när vi ser tillbaka på århundradena i mänsklighetens historia, bevittna hur dess humanitet, från att enbart ha varit teori, frön som såtts och tillrättalagts i människornas sinnen av profeter, visa väsen och världsåterlösare, har måst genomgå många olika stadier, för att först efter en sådan gradvis utveckling bli mer och mer fundamental i det dagliga livet. Vi har redan uppehållit oss vid Gamla testamentets åberopade ideal. Vi såg hur "affärsmoralen" eller dyrkandet av "den falska affärsprincipen" blev ett övergångsstadium från det öppna, råa och brutala makttillståndet till det mer dolda, och som moral kamouflerade och auktoriserade tillstånd som vi i dag betecknar som "modern kultur". I dag utlöses Moselagen, "öga för öga, tand för tand", i form av det juridiska lagsystemet och rättsväsendet. "Straffmentaliteten" och "hämndlystnaden" bland individerna inbördes gäller ännu i en så överväldigande grad, att den ständigt måste justeras eller auktoriseras av myndigheterna för att den inte ska utmynna i ren barbarisk våldsanarki. Begäret efter att tillskansa sig och äga nästans gods och guld finns ännu kvar hos jordmänniskorna i en så dominerande grad, att man också mot detta måste skydda sig med hjälp av Moselagens eller Gamla testamentets "straffuppfattning". Ja, vi ser här till och med att denna inte alls har kunnat få bukt med den råa djuriska urdrift som förekommer hos människan och driver henne att till varje pris tillägna sig ägodelar och behagligheter helt utan hänsyn till om det sker på omgivningens eller nästans bekostnad och förlust av frihet och välstånd. Genom att kamouflera tillskansandet av nästans tillhörigheter, värden eller ägodelar som "affär" höll man alltså en kanal eller väg öppen, på vilken man kunde fortsätta att plundra och bestjäla sin nästa utan att förlora epitetet "en hederlig man". Ja, så utvecklat blev detta kamouflage, att de kamouflerade plundringarna och bedrägerierna gentemot nästan till och med – som vi redan flera gånger påpekat – blev skyddade och auktoriserade genom lag. Och denna auktorisering blev grunden för hela den nuvarande mänsklighetens civilisation.

Föregående

Nästa