Martinus: Livets Bog, del 4, st 1355

1355. Detta intresse för "idealisering" av den rent fysiska, materiella tillvaron uppträder alltså för oss i den moderna dagliga tillvaron under begreppet "politik". "Politik" är alltså i sig själv endast omdanad "religiositet". "Politiker" är alltså väsen, hos vilka den ortodoxa "religiositeten" mer eller mindre har degenererat till förmån för en "idealisering" av det rent fysiska livet. Det är riktigt att denna "idealisering" i många fall är "självisk" eller uttryck för en "samhällsförbättring" som bara siktar till att skapa särskilt gynnsamma fysiska förhållanden för vederbörande "politiker" själva, varvid dessa förhållanden till och med kan vara högst olyckliga för andra medborgares naturliga välfärd och lycka, men detta motsäger inte i något fall det faktum att denna "idealisering" är sprungen ur en förutvarande "religiositet" i dessa väsens tidigare liv. Är inte forna tiders "religiositet" just mer eller mindre "självisk"? Ser vi inte att man till och med inom själva religionen för kärlek till nästan, "kristendomen", genom auktoriserade präster och överstepräster välsignar krigsredskapen och kanonerna, och räknar med Guds beskydd för sin egen del, samtidigt som man anropar honom om "straff" och "undergång" för sina "fiender"? Man välsignar användandet av det "svärd" som man av Världsåterlösaren manades att sticka tillbaka i skidan. Man ignorerar fullständigt hans ord att "den som dräper med svärd skall själv dödas av svärd". Att soldaten eller krigaren inom den "kristna" världen glömmer eller ignorerar dessa ord, är naturligt, eftersom han ännu befinner sig på det utvecklingssteg där hans medvetande eller mentalitet inte har levt ut idealen från förfädernas hedendom. Men att Världsåterlösarens egna präster, som är "invigda" till att vara hans auktoriserade högsta representanter för spridandet av hans gudomliga visdom och bud, i hans namn stimulerar hatets tortyr och människoslakt, är ett ännu värre förräderi mot Guds sändebud än det som Judas föll offer för. Med hjälp av den auktoritet att förkunna evangeliet om kärlek till nästan eller Guds ande som givits dem i Jesu namn, tillgodoser och stimulerar de krigets ande och välsignar hämndens blodbesudling av "fienden". Är då inte detta att "synda mot den heliga anden"? Det är att önska och hoppas för dessa prästers skull att de tar sig samman och blir medvetna i sitt heliga kall på ett så tidigt stadium, att de inte kommer att hamna i självmördarens öde, såsom en gång skedde med en av Världsåterlösarens svurna representanter.
Nej, de moderna "religiösa" sekterna är alls inte så högt höjda över de moderna "politiska" partierna eller rörelserna. Det är lätt för den utvecklade forskaren att se, att den moderna "religiositeten" här alltmer går över till att bli av materiell natur, mer och mer bli "politik". Och här inträffar också de säregna fall, då "invigda" präster vid sidan av sitt prästerliga kall ägnar sig åt "politiken" och låter sig väljas eller utropas som kapacitet inom den ena eller andra "politiska" rörelsen. Ett mer konkret bevis kan väl inte finnas för "religiositetens" omdaning till materiella, fysiska intressen och manifestationer.

Föregående

Nästa