Martinus: Livets Bog, del 4, st 1365

1365. Att det är just detta slags mentalitet som måste bli världens frälsning, har jordmänniskorna stora realistiska möjligheter att bedöma, ty den blir ju ett faktum genom den omständigheten att världen i dag i överväldigande grad regeras av den motsatta principen, nämligen av den mentalitet som man tillskrev Gudomen, det vill säga Gamla testamentets ideal, som koncentrerar sig i Moselagens "öga för öga, tand för tand". Världen regeras av hämnd och straff eller vedergällningsprincipen. Man håller mörkret eller "det onda" i världen vid liv genom att öka eller underblåsa det. När en "ond" handling blivit begången, måste dess upphov straffas med motsvarande "ont". Visserligen uppfattas inte "det onda" man straffar med såsom "ont". Det uppfattas i stället som något fullständigt legalt eller blir auktoriserat som "rättvisa". Men blir människorna därigenom lyckliga? Råder det inte ständigt krig man och man emellan, och befinner sig inte nationer och stater inbördes i konflikt med varandra? Och är inte detta krig ständigt som en mardröm för människorna? Har det någonsin varit helt avlägsnat från jordmänniskornas mentala sfär? Nej, "krig" är inte bara något som existerar från en viss dag eller under vissa år mellan vissa folk. Det är en oavbruten eller permanent kraftyttring till förmån för all disharmoni, och det sträcker sig alltifrån den köttätande växtens begynnande fångstskålar till den jordiska människans "atombomb". I hela det utvecklingspanorama som sträcker sig mellan dessa två milstolpar i de levande väsendenas många jordeliv har "kriget" aldrig varit helt avslutat. Och jordmänniskorna har i dag stora förutsättningar att kunna skåda ned över svunna tider och se vad detta krig enbart i deras jordmänskliga tillvaro kostat dem av lemlästning, sjukdomar, mord och dråp, sorg, tårar och livsleda, helt bortsett från den blodiga tillvaroform de genomlevde i sin speciella djuriska tillvaro i de rent djuriska organismerna med tänder och klor som särskilda angrepps- och försvarsredskap.
Hela jordmänsklighetens sfär, från de första ännu apliknande mänskliga formerna och ända fram till det helt fullkomliga kristusväsendet, är följaktligen i sig själv en verklig "krigsskådeplats". Den är inte någon sann boning för fredens ljusa atmosfär. Det är inte så underligt att Världsåterlösaren framhöll att hans rike inte hörde till "denna världen". "Denna världen" är just "domens dag" eller "krigets" sanna sfär. Som vi vet, är denna sfär trots sin kulmination av obehag eller livets mörker också Försynens eller Gudomens utsträckta hand och ledning av det levande väsendet, ja, den är den smältdegel, i vilken han förvandlar "djuret" till "människa". Utan denna mörka sfär skulle "Adam" aldrig någonsin kunna framträda som "Guds avbild".

Föregående

Nästa