Martinus: Livets Bog, del 4, st 1368

1368. Krigets eller ofredens struktur är alltså inte begränsad till de enstaka mentala vulkanutbrott som vi i allmänhet kallar "krig", där två eller flera nationer är i konflikt med varandra. Den är en tillvarosfär, en hel värld eller zon, i vilken alla levande väsen måste omformas från "djur" till "människa". Hur mycket denna krigszon eller bloddrypande sfär har kostat jordmänniskorna i form av organismer, lidande och tårar, går inte att fatta med vanlig tankeförmåga. När det i de gamla profetiorna om "domens dag" står att "en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp och en tredjedel av havet blev till blod, och en tredjedel av alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under" samt att "en tredjedel av människorna skulle dödas", är detta naturligtvis inte en siffermässig förteckning över de olyckor och lidanden, de mord och dråp som verkligen har ägt rum och som alltjämt kommer att utlösas av den mörka sfären i jordzonen. Om det endast vore en tredjedel av jordmänskligheten och en tredjedel av materien, det "gröna gräset, fartygen" osv. som fysiskt skulle gå under, vad skulle då ske med de andra tredjedelarna av jordmänskligheten och materierna? Hur skulle utvecklingen såväl inom materierna som inom jordmänskligheten då kunna äga rum? Jordens materiella utveckling har ju uteslutande försiggått genom ett ständigt tillintetgörande av föråldrade materieformer till förmån för deras omskapelse till nya former. Hur skulle världens växtrike i dag ha sett ut, om bara en "tredjedel" av detta hade varit underkastat utvecklingens tillintetgörelse av gamla former till gagn för skapandet av nya och fullkomligare former? Och om det bara vore en "tredjedel" av jordmänniskorna som skulle genomgå utvecklingens reaktioner eller den mörka sfärens lidanden, vad skulle då ske med de andra två tredjedelarna av jordmänniskorna? Skulle de hållas nere i primitivitet och okunnighet? Utan upplevelsen av krigets zon eller den dräpande principen i alla dess faser, skulle ju en utveckling vara totalt omöjlig för jordmänniskan. Men då alla människor i denna zon är väsen som befinner sig i förvandling från "djur" till "människa", är de ju på väg mot samma mål. Och då de alla ska bli detsamma, måste de naturligtvis också var för sig uppfylla de betingelser som fordras för att kunna nå detta mål. Men då betingelserna för att kunna bli en "fullkomlig människa" just är upplevelsen av mörkrets zon i alla dess faser, betyder detta att alla jordmänniskor måste gå igenom samma kvantum lidande för att kunna bli samma "fullkomliga människa". Om det fanns någon möjlighet att bara vissa individer eller en tredjedel av människorna skulle behöva genomgå lidandena, medan de två andra tredjedelarna inte skulle behöva genomgå dem, men ändå kunde bli till "fullkomliga människor", måste det vara något fel i utvecklingen eller den gudomliga världsplanen. Den skulle då inte vara "gudomlig", utan skulle i stället uppenbara en skriande, total "orättvisa". Men något sådant fel förekommer inte i den gudomliga världsplanen. Hur skulle väl detta vara möjligt? Världsalltet eller den gudomliga världsplanen är inte en kombination av fel och ofullkomligheter, utan en kulmination av den logik som betingar att "allt är mycket gott".

Föregående

Nästa