Martinus: Livets Bog, del 4, st 1369

1369. Alla människor ska alltså igenom samma mängd lidande, men lyckligtvis inte samtidigt. En del jordmänniskor är, som nämnts, för tillfället inne i ljuset eller saligheten, det vill säga är diskarnerade. En annan del befinner sig mitt i lemlästningarna och olyckorna, vandrande omkring på själsliga och fysiska kryckor, medan andra njuter en viss form av fysisk lycka eller en så kallad "normalitet" och endast har att räkna med kriget i form av det normala slitaget (ålderdomen). Samma förhållande gäller de skapade tingen, "det gröna gräset", "fartygen på havet" osv. Här måste det också finnas något som är underkastat den fysiska undergången, ting som befinner sig i upplösning eller som tillintetgörs till förmån för skapandet av nya ting. Om det inte vore så, att de skapade tingen, naturens produkter, allteftersom de fyllt sin uppgift, åter blev upplösta, blev till materia, hur skulle det då bli något material för nya produkter eller skapelser? Hur många dödsfall eller hur stor mängd lidande som måste drabba en jordmänniskas framträdande i kött och blod i hennes tillvaro från aptillståndet till "den fullkomliga människan", är en fråga som vi ska återkomma till senare. Men först måste vi se lite på själva krigets eller den dräpande principens kapacitet. Hur mycket har inte denna kapacitet fram till våra dagar utökats med raffinerade dråpmetoder, krigsapparater och förstörelsepåfund? Är inte kriget i sin moderna form ett arrangemang av de mest geniala tekniska och kemiska uppfinningar? Kan inte sådana företeelser som pestbaciller, dödsstrålar och giftgaser nästan betraktas som dödfödda stridsenergier vid sidan av krigets senaste stora, fullständigt förgörande raffinemang i form av "atombomben" tillsammans med all den övriga geniala moderna krigsmaterielen, med vars hjälp man har avfolkat områden och förvandlat strålande kulturcentrum och städer till ruinhögar? Men vad är ett enstaka krigs dödsoffer vid sidan av den samlade mängd offer som storkriget eller den dräpande principens zon har krävt alltsedan "Adams" eller "apmänniskans" tid? Ja, även om ett enstaka "krigs" stupade och invalider nådde upp till 50 eller 100 miljoner – vad skulle detta betyda vid sidan av de miljarder dödade och invalidiserade som mörkersfären eller den samlade krigszonen från "Adam" till "Kristus" kan uppvisa? När vi erinrar oss att all världens människor på sin långa utvecklingsbana från "apmänniska" till "kulturmänniska" var och en måste genomgå detsamma och uppleva ett antal liv i vilka de blivit mördade, och ett annat antal liv i vilka de blivit lemlästade till invalider, liksom de även har upplevt en rad liv med svåra sjukdomar, får vi här för första gången ett verkligt begrepp om Guds smältdegel eller "domens dag".
Om vi i konkreta siffror ställer upp spiralkretsloppets domedagssfärs alla överfall och försvar och de därigenom dräpta, sårade, lemlästade, sjuka och lidande under tidernas gång, samt de ruinhögar kriget fört med sig, får vi en ganska talande bild av dödssfärens särskilda princip och struktur. Om vi räknar med att det i dag på jorden finns cirka två miljarder människor inkarnerade i fysiska kroppar, och att ungefär en motsvarande del av jordens människor befinner sig i diskarnerat tillstånd eller på det andliga planet, och om vi vidare räknar med att var och en av dessa jordens fyra miljarder människor har genomgått den dräpande principens zon och här mist livet på onaturligt sätt i till exempel fyra inkarnationer, drabbats av invaliditet likaså i fyra inkarnationer samt levt sitt liv i sjukdom under fyra inkarnationer – siffror som ju i varje fall är synnerligen lågt satta – så kommer vi fram till att "domens dag" eller "kriget" (den dräpande principens zon) på jordens kontinenter och hav har utlöst 16 miljarder mord, 16 miljarder invaliditeter och 16 miljarder liv i sjukdom, bortsett från alla de liv som gått under på det så kallade naturliga sättet genom ålderdom, som ju också är slitage på grund av livskampen eller självbevarelsedriften. De här nämnda siffrorna är långt ifrån definitiva eller tillfredsställande, men de är tillräckliga för att ge en liten inblick i hur omfattande det verkliga panorama är som hör samman med "kriget" eller den gamla världsepokens ideologier eller diktatorsprincipen: "den starkares rätt". Vad är väl mänsklighetens senaste och största storkrig och alla dess stupade på slagfältet, vad är väl dödsoffren och invaliditeterna från koncentrationslägrens och gaskamrarnas utrotningsmetoder, ja, vad är själva "atombombens" utplåningskapacitet vid sidan av krigszonens eller den dräpande principens storleksordning, dess miljarder och åter miljarder lik, invalider, sjuka och hjälplösa, dess miljarder skapade ting som på grund av krig blivit till ruiner? Är det mer än ett klockslag i en lång tidvåg, en flyktig sekund i detta "domedagens" stora dygn eller den gamla världsepokens domän? Det är verkligen ett mörkt förflutet som jordmänskligheten lagt bakom sig. Man har stor anledning att glädja sig över att en ny, krigsförintande världsepok är på väg att göra sitt intåg i jordens sfär. Och ändå är dessa miljarder lik och ruinhögar endast hyvelspån i Guds verkstad. De utgör den överflödiga massa som huggits ut ur marmorblocket för att konstverket, människan som "Guds avbild", ska kunna framträda på jorden.

Föregående

Nästa