Martinus: Livets Bog, del 4, st 1371

1371. "Kriget" är alltså mänsklighetens mest fruktansvärda fiende, för det kan inte bekämpas med de moderna tekniska eller kemiska vapnen. Ju mer raffinerade och totalt förintande dessa blir, desto fler mord, dråp och lemlästningar kan "kriget" ombesörja. Men det är inte "kriget" som därvid blöder eller dör, utan de mänskliga organismerna av kött och blod. Och jagen bakom dessa organismer måste sedan åter bygga upp nya organismer som i än högre grad kan mejas ned på grund av de framsteg i fråga om vapenraffinemang som man under tiden har kunnat göra på det fysiska planet osv. Tror någon att det blir annorlunda för att man uppfinner ännu bättre vapen, "atombomber" eller medel, med vilka man kan utplåna en hel stad åt gången? Ja, även om man verkligen kunde nå fram till att tillintetgöra hela stater eller nationer, ja, hela kontinenter, tror någon att man då med dylika medel skulle kunna avskaffa kriget? Skulle det inte betyda mänsklighetens fullständiga kapitulation inför krigets eller den dräpande principens energier? Är inte alla raffinerade förbättringar av krigsredskapen, som mångfaldigar deras förmåga att dräpa, väldiga fundament för krigets utveckling och fortsatta existens? En företeelse som förbättras och fullkomnas med nya raffinemang till förmån för sitt fortbestånd är inte degenererande eller döende, utan tvärtom på väg mot en intensiv blomstring eller kulmination. Till dags dato har jordmänskligheten alltså inte övervunnit kriget. Och så länge den förbättrar krigets existensvillkor med nya geniala mordvapen, är den dess helt undergivna, lydiga tjänare eller slav.

Föregående

Nästa