Martinus: Livets Bog, del 4, st 1376

1376. Vi ser av detta att jordmänniskans kapplöpning i att framställa förbättrade mordvapen och krigsmateriel inte är något som får mänskligheten att gå under och därmed får Gudomen att misslyckas med sitt skaparverk. Det är i stället, som framhålls överallt i Livets Bog, det medel med vilket Gudomen i Adam och Eva "inblåser" kunskapen om "gott" och "ont". Och kunskapen om "gott" och "ont" är detsamma som visdom eller livets sanning. Att "inblåsa" livets sanning i väsendena, är ju detsamma som att "inblåsa" Guds medvetande eller mentalitet i dessa väsen. De väsen som lever i mörkret och som i dag frossar i skapandet av mordvapen eller ger sig hän åt blodiga krigsmanifestationer, förtryck och tyranni mot sin nästa, kan omöjligt undgå att bli föremål för det lidandenas och besvärligheternas blodiga öde som utlöses härav och som ska skänka dem den verkliga innebörden av "gott" och "ont". Och med denna verkliga innebörd av "gott" och "ont", som i sin tur är detsamma som den allra högsta visdomen, kan ingen människa bli kvar i mörkret. Okunnigheten får det levande väsendet att handla felaktigt, men den felaktiga handlingen skapar lidande och avslöjar därigenom för väsendet dess misstag. Och med ett tillräckligt uppdagande av misstaget blir ju väsendet i framtiden skyddat mot en upprepning av samma misstag. Då misstagens smärtsamma verkningar således skyddar väsendena mot upprepningar av felen, kan dessa väsen omöjligt undgå att bli experter i den konst som det är att leva "det fullkomliga livet". Men väsen som är experter på att leva "det fullkomliga livet" är ju detsamma som "himmelrikets" invånare. De är tillvarons ljusväsen. De är målet för den gudomliga världsplanen.

Föregående

Nästa