Martinus: Livets Bog, del 4, st 1380

1380. Den vikt som alla krigförande parter – såväl enskilda individer som nationer i krig – lägger vid att få sina vredes- eller indignationshandlingar förklarade eller betecknade som "försvar", gör det bara alltför tydligt att krig och mordtendens inte längre kan skörda någon ära enbart som uttryck för lust och sport, såsom fallet var hos jordmänsklighetens forna generationer, hos vilka mord och dråp rent av var betingelsen för att erövra gudarnas ynnest och få tillträde till "Valhall", den tidens himmelrike. Men då alla strider i dag således absolut måste vara "försvar" för att bli accepterade som "rättfärdiga", "heliga" och "ärofulla", och då kapplöpningen i manifesterandet eller skapandet av alltmer raffinerade mordvapen eller krigsmateriel uteslutande framhålls som nödvändig för att skapa "fred", ser man att till och med de värsta krigsoperationer eller mörkerhandlingar kan tillåtas i "fredens" namn, ja, "äras" och belönas med ordnar, titlar och hög rang. Men därigenom blir det också klart vad det är, som djupt i människornas medvetande är den sanna "hungern" eller den verkliga mentala åtrån. Det är "freden" som är det stora eftertraktade mentala ljuset för alla ledande folkslag och nationer i världen. "Freden" är den mentala sol, i vars sken alla jordmänniskor djupast sett önskar och hoppas att få vederkvicka sig.

Föregående

Nästa