Martinus: Livets Bog, del 4, st 1383

1383. Det är inte så konstigt att mänsklighetens alla största ledare med världsåterlösarna i spetsen har framhållit denna mentala inställning som det världsfrälsande idealet. Har det inte här, med hela universums tyngd, blivit till orubblig sanning för oss, att det är "kärleken till nästan" och den oundvikligt åtföljande "freden" och harmonin samt välbefinnandet och lyckan för alla levande väsen som är utvecklingens, naturens eller själva den gudomliga världsplanens absoluta, orubbliga mål för jordmänskligheten? Hur skulle den annars kunna bli till "Guds avbild"? Var det inte bristen på "kärlek till nästan" som åstadkom alla de företeelser som gjort varje kultur maskstungen och gett den en prägel av lik och blodsutgjutelser, lemlästning, tortyr och invaliditet? Var det inte bristen på "kärlek till nästan" som var orsaken till att så många av världens stora städer och kulturcentrum blev ruinhögar och tummelplatser för allt slags nöd, elände och omoral? Är det inte brist på "kärlek till nästan" när tusentals eller miljontals människor runt om i världen tvingas leva i fattigdom, eftersom de inget arbete kan få? Är det inte brist på "kärlek till nästan" när alla stater eller nationer måste hålla stående härar och flottor, beväpnade med modernt krigsmateriel eller raffinerade mordmaskiner? Är det inte brist på "kärlek till nästan" som gör att alla dörrar måste låsas, värdesaker måste förvaras i stålboxar och all egendom, privat såväl som allmän, måste omgärdas med "taggtråd" i en eller annan form? Är det inte likaså brist på "kärlek till nästan" som gör att man måste ha ett stående polisväsen till skydd för enskilda medborgares rätt, liv och säkerhet? Är det inte brist på "kärlek till nästan" när det i samhället fortfarande är nödvändigt med "dödsstraff" och andra former av auktoriserade straff- och vedergällningsmedel? Ja, framgår det inte tydligt av detta att det utan "kärlek till nästan" inte kan existera någon verklig kultur, någon verklig humanitet? Med "kärleken till nästan" står och faller varje kultur eller civilisation, varje form av verklig "fred" och allmän lycka och den åtföljande glädjen över att vara till. "Kärleken till nästan" är således själva livets största fundament och ska därför bli all framtida forsknings eller förståndsutvecklings främsta objekt, högsta mål och mest åtråvärda ideal.

Föregående

Nästa