Martinus: Livets Bog, del 4, st 1390

1390. Men kan man tro att en världsuppfattning som yttrar sig i ett sådant hänsynslöst bollande med de levande väsendena, stämmer med verkligheten? Hur kan det vara logiskt motiverat att somliga väsen föds till ett brinnande begär som de aldrig någonsin kan få tillfredsställt, medan andra väsen föds i en tillvaro, där detta begär till övermått blir tillfredsställt utan att de någonsin önskat det, eftersom de ju aldrig levt tidigare? Är det inte lätt att se att det inte är denna struktur som de miljonåriga epokerna har följt. Till vad nytta vore dessa miljonåriga epokers utveckling och förädling av tingen, till vad nytta den tilltagande skönheten hos organismerna och de likaså tilltagande högre tillvaroformerna, om det inte fanns något enda väsen som kunde uppleva förbättringen, själva förädlingen, i sin egen levnad och tillvaro? Om de levande väsendena bara lever ett enda fysiskt liv, existerar ju inte förädlingen eller förbättringen för dem. Såväl de överliggande som de underliggande stadierna är då endast något abstrakt, något teoretiskt, men absolut inte något konkret, eftersom de forna lägre stadierna existerade före deras egen tillvaro, liksom de efterföljande fullkomligare stadierna utgör ett tidsskede då de själva upphört att finnas till. Varje utvecklingsstegs väsen har då absolut bara sitt eget stegs liv och kan personligen aldrig komma att uppleva något annat. Att de andra stadierna varit lägre eller blir fullkomligare, berör dem alltså inte. Men varför är då denna förbättring, denna förädling av liv och tillvaro skapad? Tror någon att de miljonåriga epokernas bearbetning av materierna har skapat en så fullkomlig och orubblig förädling av livet och tillvaron endast för att göra den till en abstrakt företeelse för de levande väsendena själva, alltså en företeelse som de aldrig kan uppleva realistiskt? Och om de levande väsendena inte själva kan uppleva förädlingen som realistisk verklighet, för vilka och för vad är den då egentligen skapad? Att den existerar, är ju ett teoretiskt faktum. Ser man inte att alla de olika djuren har utvecklats från lägre till högre former. Har inte hästen utvecklats från ett litet djur med tår till det ståtliga med hovar utrustade, lättfotade djur som vi i dag känner under detta namn? Och hur är det med forntidsödlorna? Är de inte begynnelseformer för de djur som vi i dag ser tumla om i luften som "fåglar"? Och var inte neandertal- och cromagnonmänniskan en gång höjdpunkten av jordmänskligt framträdande och kunnande? Är det inte sådana fakta som vetenskapen i dag presenterar för oss? Men varför denna försköning, denna förbättring av väsendena, om det inte finns någon som kan uppleva den i sitt eget kött och blod? Vartill dessa utvecklingssteg, om det inte finns någon som vandrar på dem? Vartill en trappa, om det inte är någon som använder den? Vartill förändringen, om den inte på något sätt uppfyller en önskan, tillfredsställer en längtan eller ett begär? Och vartill ett begär som inte kan tillfredsställas?

Föregående

Nästa