Martinus: Livets Bog, del 4, st 1393

1393. Men om det levande väsendet i förhållande till detta skaparverk dör som en "dagslända", ja, vi måste här säga en "mikroskopisk dagslända", och således aldrig i absolut konkret eller praktisk mening kan uppleva helheten, eftersom det bara kan uppleva den lilla mikroskopiska prick i helheten som dess nuvarande liv och framträdande utgör, så finns det ju inte ett enda väsen som kan skåda resultatet av denna väldiga miljonåriga, världsomspännande skapelse. Hela denna väldiga process, den miljonåriga mineraliska, den miljonåriga vegetabiliska och den miljonåriga animaliska utvecklingsepoken, har då endast funnits till för att skapa ett resultat som inget enda levande väsen kan uppleva eller överblicka, eftersom de alla ska dö, ska bli till "lik", ska ruttna i sina gravar, bli till jord och upplösas i tomma "intet". Är inte detta en egendomlig världsbild, en tragisk livsuppfattning? Det stora konstverket består, men det levande livet, som har förmåga att se det, upplöses och blir till "intet" och kommer därför aldrig att få se det. Konstverket är alltså inte avsett för det levande livet, för de levande väsendena. Dessa är ju "mikroskopiska dagsländor", vilkas liv är lika osäkra och flyktiga som en liten solglimt på havets vågkammar.

Föregående

Nästa