Martinus: Livets Bog, del 4, st 1396

1396. Ett levande väsen som ser "sanningen", men tror på "osanningen", är i allra högsta grad ett icke färdigt väsen. Detta blir så mycket mer ett faktum som dess fysiska syn, förnimmelse eller iakttagelse, när den är fullkomlig, är synen av ett lokalt fält i helheten, och detta fält faktiskt är något av helheten "sedd i mikroskop". De levande väsendenas fysiska syn kan ju omöjligt vara något annat än helhetens mikrodetaljer i "närbilder". Och där finner den tillräckligt utvecklade forskaren inte något fel, inte något att kritisera i själva världsplanens logik. Men allteftersom tingen börjar växa utöver hans eget livs ramar, det vill säga utöver de företeelser i hans eget liv och öde som sträcker sig bortom hans jordelivs tidsbegränsning, och alltså har sina rötter i företeelser utanför hans nuvarande fysiska jordelivs horisont, blir tingen mer och mer mysteriösa, för att helt hamna i den ovannämnda himmelsskriande motsatsen till den logik som finns i tingen, där dessa är tillräckligt små för att han rent fysiskt ska kunna överblicka dem. Och väsendet måste då med en sådan världsbild bli en "syndens Adam". Hur ska en världsbild som är kulminationen av dåraktighet eller abnormitet, en skriande motsats till de ledande naturfenomen som genom tiderna har omdanat jordklotet från eldtillståndet till den beboeliga värld som det i dag är, kunna göra något enda levande väsens mentalitet till "Guds avbild"? Hur kan ett väsen som har förmåga att se att de levande väsendenas kroppar och dessa kroppars omgivningar blir vackrare och vackrare, och vidare ser att världsalltet är en enda stor "utvecklingsstege" med många steg, bli lyckligt när det tror eller tycker sig se att dessa steg aldrig någonsin kommer att bli tillgängliga för passage av något levande väsen, eftersom väsendet "dör" på det steg där det "föddes". Inget väsen kan då gå från det ena steget till det andra. Väsendet uppfattar därmed att det färdiga resultatet, den förskönade, förädlade och vackra världen med alla sina utvecklade fysiska, tekniska och kemiska tillgångar, liksom det högre andliga eller intellektuella tillståndet, endast är till för de nu levande. De miljoner väsen, de tusentals generationer som levde innan dessa tillgångar och fördelar blev till, har alltså inte upplevt dem och kommer aldrig att få uppleva dem, eftersom de ju för länge sedan är upplösta i det stora "intet".

____________
* Rättat från "kombinationen" till "kulminationen", jfr styckets text.

Föregående

Nästa