Martinus: Livets Bog, del 4, st 1399

1399. Jordmänniskan kan med mobilisering av alla sina fysiska sinnen och sin utvecklade intelligens genom skelettfynd, kol och jordlager, stenarter etc., se att jordklotet har en mycket lång utveckling bakom sig, och att efter hand som alltfler utvecklingssteg uppenbarat sig, har varje sådant steg varit vackrare och ädlare och tillhört en mer intellektuell nivå än föregående steg. Denna syn är alltså helt tillräcklig för att människan ska kunna se att jorden och allt som är på den har blivit till stegvis, och att alla levande väsen befinner sig på dessa steg. Eftersom hon inte med samma fysiska sinnen kan se annat än den yttre fysiska ytan, kan hon bara se att den materiekombination som hon kallar "ett levande väsen", har blivit "skapad", blivit till, och likaså ska gå under, upplösas. Eftersom hon inte med sina fysiska sinnen kan se den andliga materia eller energiform som i verkligheten finns under den fysiska ytan eller bakom den så kallade "fysiska kroppen", tror hon att denna kropp är identisk med väsendets helhet eller högsta själv. Hon får därvid uppfattningen att det levande väsendet är ett "skapat ting" och därför endast kan existera under "de skapade tingens" lagar. Därigenom har begreppet "döden" kommit in i världen. Väsendet ser ju inte i sitt vakna, fysiska dagsmedvetande det andliga livet, det vill säga reaktionen av sitt medvetande, sina tankar och sitt själsliv, längre än under den tidsrymd som den fysiska kroppen kan ge uttryck för detta. När det händer den fysiska kroppen något, till exempel genom lemlästning eller försvagning på annat sätt, som gör att den inte längre lystrar till medvetandets fordringar, kan väsendet inte längre manifestera sig på det fysiska planet, och den fysiska kroppen ligger då orörlig och stilla, för att genast gå mot upplösning eller förruttnelse. Vi kallar en sådan kropp för ett "lik". Det väsen som förut bestod av denna fysiska kropp och det medvetande som uppenbarade sig genom den, uppfattas nu som någonting som inte längre finns. Och här är vi alltså vid livets största illusion, ja, vi står inför själva det som sedan blivit uppfattat som "straffet för syndafallet". I "Edens trädgård" hördes ju en röst: "Men av trädet som ger kunskap på gott och ont får du inte äta. Den dag du äter av det trädet skall du dö."

Föregående

Nästa