Martinus: Livets Bog, del 4, st 1407

1407. Det anses alltså bero på en ren "tillfällighet" att det finns liv, upplevelse och tillvaro, ja, att det över huvud taget existerar "levande väsen". Tänk, om materieoceanens "tillfälliga" skvalpande inte hade råkat åstadkomma detta sammanträffande av energier som utgör "det levande väsendet" eller "livet"? Tror någon att en universitetsvetenskap med sådana konsekvenser kan hålla stånd i längden? Är det troligt att man i framtiden kan uppnå doktorsgrader eller professurer på en bevisföring om livets identitet eller tillblivelse som en konsekvens av en "tillfällig" skvalpning i världsalltets materieoceans stora vågrörelse eller energiutlösning? Kommer inte denna "dyrkan av slumpen" att blekna något allteftersom man förstår att ett levande väsens organism representerar en värld av andra levande väsen, ja, miljoner individer? Att dessa individer är "mikroindivider", förändrar ingenting i princip. Om man nu tänker sig att ett levande väsen från "mellankosmos", till exempel en jordmänniska, har blivit till genom en egendomlig "tillfällig" skvalpning eller just den lyckträff av energirörelser som kunde föra de särskilda energier i beröring med varandra, vilka fordras för en jordmänniskas tillkomst, och vidare att denna jordmänniska i sin tur består av miljoner små levande väsen, vilka var för sig tillkommit genom "slumpartade" sammanträffanden eller föreningar av de ämnen och materier som fordras för att deras liv skulle bli till verklighet, och så återigen att dessa mikroväsen också är levande väsen med organismer som består av levande väsen på samma sätt som organismerna i mellankosmos, så betyder detta att förutsättningen för jordmänniskans framträdande är, inte en "tillfällighet", utan miljoner och åter miljoner "tillfälligheter".

Föregående

Nästa