Martinus: Livets Bog, del 4, st 1408

1408. Dessa miljoner "tillfälligheter" måste alltså ha ägt rum innan jordmänniskans framträdande kunde bli ett faktum. Var och en av dessa miljontals "tillfälligheter" har måst innebära ett exakt sammanträffande av just de energi- och materieformer som kunde åstadkomma en sådan inbördes harmoni eller ett sådant inbördes samarbete till ömsesidig nytta, som fordras för skapandet av ett levande väsens organiska funktion. Kanske förstår man lättare vilken osäker vinstchans det levande väsendet utgör i detta livets stora lotteri, om vi framställer "tillfällighetens" panorama i en annan bildform. Vi liknar världsalltets miljontals ämnes- och energivariationer vid en stor påse med lotter, där varje enskilt lottnummer är en av världsalltets energi- eller materieformer. Vi antar nu att dessa nummer utgör talserien från 1 och uppåt i miljonerna. För att nu få en del av dessa ämnen att ingå i den förening som fordras för att de tillsammans ska kunna bli ett levande väsen, krävs det alltså en "tillfällighet", en "slumpartad" skvalpning i världsalltets energi- eller materieocean. Om vi nu, för att ha en hållpunkt, betecknar de energi- eller materieformer som behövs för att skapa det levande väsendet med talen 27, 317, 352, 1002, 3649, 7777 och flera andra bestämda nummer, måste den "tillfällighet" som är förutsättningen för det levande väsendets tillblivelse bestå i att man genom ett enda tag i lottpåsen får fatt i just dessa nummer och inga andra, eftersom det levande väsendet annars skulle vara en omöjlighet. Om vi alltså har en sådan tur med detta tag, att vi får fatt i just dessa nummer, står vi inför den "slump" som sätter naturen i stånd att frambringa ett levande väsen. Bland miljontals nummer ska naturen alltså ha turen att med sin skvalpning eller sitt tag få fatt i just dessa nummer, i annat fall blir det inget levande väsen av taget. Då blir det bara en nit.
Men när vi nu tänker oss att naturen har haft en sådan tur med sitt tag att den fått just precis de erforderliga numren, har den visserligen fått fram ett levande väsen, men detta levande väsen är ju endast ett mikroväsen. Av sådana behöver den ju miljoner för att kunna åstadkomma ett levande väsen i mellankosmos, till exempel en jordmänniska. Den måste alltså miljoner gånger på nytt ta ett tag ned i påsen och varje gång vara så gynnad av "slumpen", att den får just de rätta numren, till dess att den har alla de miljoner väsen som behövs för att det mellankosmiska väsendet ska kunna framträda. Det ska verkligen en övernaturlig "tur" till för att en sådan massuppfyllelse av "tillfälligheter" ska kunna komma till stånd som fordras för att det levande väsendet ska bli till. Hur ofta måste en jordisk människa ta sina tag ned i påsen för att få turen att träffa på dessa nummer? Är det inte troligt att hon kommer att uppleva ett hav av nitar? Skulle inte den "tillfällighet" som krävs för att tagen i påsen verkligen ska ge vinst, vara en enastående sällsynthet?
För varje jordmänniska eller levande väsen som naturen frambringat, har den alltså måst ta sina tag i lottpåsen och få den stora vinsten flera miljoner gånger i obruten följd, trots att det bara fanns en vinst på miljontals nitar. I varje tag har den måst vinna just de tidigare nämnda sex numren. Det är verkligen en märklig "tur". En sådan "tur", en sådan oavbruten återupprepning av samma "tillfällighet", har ännu aldrig observerats i något levande väsens liv. Vilken jordmänniska kan från en lottpåse, där nitlotternas antal skrivs med sjusiffriga tal, av en "slump" få upp just de ovannämnda sex numren miljoner gånger i sträck eller i oavbruten följd? Är inte "tillfälligheten" här så fundamental att den inte alls går att skilja från det planmässiga? Och blir inte detta ännu verkligare när man ser, med vilken ymnighet naturen uppenbarar tillblivelsen av de levande väsendena i såväl mikrokosmos som mellankosmos? Men när "tillfälligheten" inte går att skilja från "planmässigheten", vilket alltså innebär att den uppfyller alla de lagar eller betingelser genom vilka en företeelse blir logisk eller ändamålsenlig, då bortfaller ju all grund för att identifiera den som "tillfällighet". Att då fortsätta att påstå att företeelsen är en "tillfällighet", blir detsamma som att påstå något som är osant eller overkligt. Att påstå att de levande väsendenas tillblivelse eller uppkomst endast beror på "tillfällighet", visar sig alltså här vara att ägna sig åt en "osanning".

Föregående

Nästa