Livets Bog, del 4
Spiralkretsloppet är identiskt med själva "rättfärdigheten" uppenbarad i alla materier
1411. Och det blir då förståeligt varför tillvaron gestaltar sig som en "utvecklingsstege" med en mångfald av steg, för denna stege är ju enbart skapad av och för detta gudomliga "något". Det är detta som med hjälp av sina kroppar och därigenom som individualiteter passerar nedför och uppför dessa steg i ett evigt växlande begär, reglerat av hunger och mättnad. Det är denna passage som vi redan känner till här från Livets Bog som "spiralkretsloppet". Men i och med att detta "något" i form av de levande väsendena således blir identiskt med och betingas av detta "spiralkretslopp", kommer detta kretslopp att utgöra själva "rättfärdigheten" uppenbarad i alla materier, alltifrån de minsta fattbara mikrodetaljer till de mest gigantiska företeelser i den oändliga himlarymden. Är inte såväl elektroner, atomer och molekyler som jättesolarna eller jättekloten i stjärnvärlden underkastade kretsloppets allt genomträngande förvandlingsprocess? Finns det något slag av materia som inte kan förekomma i såväl flytande, gasformigt och strålformigt som fast tillstånd? Och vad är denna förvandlingsförmåga annat än porten till "rättfärdighet"? Ingenting är dömt att förbli i ett och samma tillstånd, ja, kan helt enkelt inte vara uttryck för absolut stillhet. Därigenom blir vattnets nedspolning i kloaken som smutsigt vatten, innehållande allsköns orenhet, inte dess slut. Är det inte just det vattnet som av kretsloppet förs genom materiella företeelser, vilka åter förvandlar det till kristallklart dricksvatten som kan släcka vår törst, eller som ingår i den rena, vederkvickande luft som vi inandas i vårt blod, förutom att det medverkar vid skapandet av den underbara blå sommarhimlen med dess vita skyar? Ja, är det inte vattnet som är huvudbeståndsdelen i de underbara scenerier som vi kallar morgon- och aftonrodnad? Är det inte vattnet som, likaså med kretsloppets hjälp, ger ängarna de vita dimslöjor som bildar kulisser till sommarnattens trolska drömspel? Är det inte vattnet som räddar livet på den försmäktande vandraren i öknen? Och är det inte kretsloppet som får vattnet att omforma sig till den vita, rena snö som är kulisser till varje verklig julstämning, eller som kommer fjällets topp att glöda i solnedgången?