Martinus: Livets Bog, del 4, st 1413

1413. Och blir inte denna förklaring mer i överensstämmelse med verkligheten eller de rådande skapelseprinciper som Gudomen uppenbarar överallt i naturen, än uppfattningen att inget enda väsen kan överleva sitt nuvarande steg på utvecklingsstegen, som därigenom skulle bli helt meningslös och omotiverad? Var i naturen har man funnit något som tillkommit och existerar på ett sådant helt meningslöst sätt? Nej, genom materiens kretslopp kan anden eller jaget följa med nedåt och uppåt på utvecklingsstegen. Men på så sätt blir det ju tydligt att dessa steg enbart är till för att de levande väsendena ska kunna färdas på dem och uppleva dem. Och då dessa steg är sfärer eller tillvaroplan, vart och ett med sina särskilda och från andra sfärer avvikande detaljer, till vilka de organismer eller kroppar är knutna som "det gudomliga något" eller jaget använder sig av på steget, är det inte så märkligt att detta "något", jaget eller "anden", måste "födas på nytt" för att komma in i nästa sfär. För att komma till ett högre steg, måste "anden" naturligtvis förbinda sig med en materiekonstellation som är i kontakt med det högre stegets lagar och villkor. Ska man färdas mycket nära eld och hetta, klär man sig gärna i asbest, och ska man färdas på havsbottnen, måste man ha en dräkt av gummi eller vattentätt tyg. Ett väsen som ännu måste gå omkring på fyra ben kan inte i detta tillstånd eller med en sådan organism klara sig i en sfär eller zon, där livet förutsätter att väsendet kan gå på två ben, har ande och utvecklade händer, med vilka det kan skapa teknik, konst och kultur och därmed utföra de för steget gällande karakteristiska manifestationerna och fullkomligheterna. Att ett fyrbent väsen utan händer omöjligt kan beträda jordmänniskans mentala zon utan att "födas på nytt av vatten och ande", blir här självklart. För varje gång det fötts och upplevt ett jordeliv, har det ju upplevt en serie erfarenheter med vilka dess ande då blivit berikad. Men då detta att uppleva erfarenheter inte låter sig göras annat än på bekostnad av organismen, måste organismen i varje jordeliv bli föråldrad och utsliten, samtidigt som anden alltså fortsätter framåt. Hur skulle nu ett sådant levande väsen kunna leva vidare annat än just genom att lämna sin gamla utslitna kropp och därefter förbinda sin ande med en ny fysisk kropp, förbättrad och anpassad till den höjning av anden som väsendet tillägnade sig i det föregående livet, och av vilken anledning det livets organism gick under? Varje jordeliv är således väsendets passage genom ett nytt utvecklingssteg. Till ett nytt steg kan väsendet alltså endast komma genom en "födelse på nytt", inte blott rent kroppsligt, utan även av "ande". Ingenting kan bestigas av anden annat än genom erfarenhetsväxt. Om erfarenhetsväxt inte existerade, skulle det ju inte finnas någon mental rörelse på steget, och väsendet måste då bli kvar på samma steg. Utan den av livet verkställda höjningen av anden, skulle således även denna omöjligt kunna förflytta sig upp till ett högre steg och följaktligen inte heller få användning för någon högre utvecklad organism. När Världsåterlösaren mycket bestämt låter Nikodemos förstå att ingen kan komma in i "himmelriket" (ett högre mentalt steg eller en högre tillvarosfär) utan att "födas på nytt av vatten och ande", det vill säga i en ny fysisk organism och med en högre utvecklad mentalitet eller medvetenhet, så är det inte bara ett antagande, utan en verklig, vetenskaplig sanning eller ett ockult faktum som han uppenbarar för världen.

Föregående

Nästa