Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 4
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Varför skulle avsikten inte vara att bringa individens viljeföring att uppfylla kärlekens lagar, när hela universums struktur är kärlek? Det är livsfarligt för mikroben att gå emot universum
1416. Och sträcker sig inte detta gigantiska panorama ända från universums yttersta nejder eller mest avlägsna solsystem hundratusentals och åter hundratusentals ljusår härifrån, och ända in i vår egen organisms funktioner? Är det inte överallt samma skapelse, samma omformning av materier, för att i kött och blod skapa en boning för intellektualitet? Men när nu denna så överväldigande eller gigantiska del av vår samlade förnimmelsehorisont uppvisar en så hundraprocentig "kärlek", varför skulle då inte den lilla, mikroskopiska, osynliga del av denna horisont, som sträcker sig från vår organfunktion och in i vårt jag eller vår vilja, också vara avsedd att stå i kontakt med denna "kärlek"? Är det inte självklart att det måste bli mycket svårt, ja, rent av livsfarligt, för mikroben att gå emot universum? Hur kan ett dammkorn gå emot vinden? Måste inte varje vilja som går emot universum komma till korta? Det blir inte universum som går under vid en sådan viljesammanstötning, utan individens välbefinnande. Hur kan man tro att mikroben ska kunna fortsätta att ljuga när hela världsalltet talar sanning? Hur kan man tro att mikroben ska kunna fortsätta att hata när hela världsalltet älskar? Och är inte detta, att inte älska sin nästa, detsamma som att gå emot världsalltet och därmed emot själva livet? Vad är det vi bevittnar när vi ser krigförande individer och makter? Är det inte mikrober i kamp mot världsalltet?
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram