Martinus: Livets Bog, del 4, st 1417

1417. Ja, det är riktigt att dessa "mikrober" naturligtvis inte alls anar att det är en så gigantisk övermakt de står inför. De lever på den sagolika övertron eller villfarelsen att de endast kämpar mot sin "nästa". De förstår inte att det inte alls rör sig om vad nästan gör mot dem, utan endast om vad de gör mot nästan. Ty det är absolut bara här som de kan vara med eller vara emot världsalltets struktur. Nästan och världsalltet är absolut identiska. Vad man gör mot nästan, det gör man också mot världsalltet. Eftersom världsalltet är "kärlek", och eftersom denna manifestationsform är betingelsen för varje verkligt normalt välbefinnande eller den så kallade högsta lyckan, blir varje form av "kärlekslöshet" mot nästan detsamma som ett attentatsförsök mot själva världsalltets struktur i vårt eget medvetande- och manifestationsområde. Men genom att begå attentat mot denna struktur i vårt eget område tillintetgör vi ju mer eller mindre just det som är en förutsättning för vår själsliga och kroppsliga, normala struktur och därmed vårt eget normala välbefinnande. Det är dessa störningar i det normala välbefinnandet som resulterar i olika former av krig och åtföljande olyckliga öden. Det är inte så konstigt att resultatet av krig ovillkorligen blir lemlästning, invaliditet, psykisk sjukdom och dödsrosslingar, såvida det inte leder till "krigsförbrytarschavotten", till och med för "segerherrarna".

Föregående

Nästa