Martinus: Livets Bog, del 4, st 1419

1419. Härtill kommer så det "domedagens" drama som just gått fram över jorden, och vars efterdyningar ännu plågar världen. Genom detta drama har jordmänniskorna i en så fundamental eller konkret form att den inte kan överträffas, fått en demonstration av att en inhuman kultur eller rörelse som enbart går ut på att genom hänsynslös rå makt, tortyr, mördande och utrotning eller förtryck av andra rörelsers upphov och anhängare göra sig själv till världens herre och andra folk till slavar, omöjligt kan få ett varaktigt eller permanent fotfäste. Det mörka "domedagsdramat" blev ett avslöjande i världsformat av det faktum att en sådan tillbedjan eller dyrkan av makten i stället för rätten oundvikligen ledde dess upphov till självmord, "krigsförbrytarschavotten" eller till den föga ärofulla död genom hängning, halshuggning eller arkebusering som de själva i så stor omfattning praktiserat mot sina medväsen i den dåraktiga villfarelsen att de därmed kunde vinna livet och få det att blomstra, lysa och värma över dem själva i världen. De måste alla ynkligen falla för det svärd, den princip, med vilket de bragt andra om livet. Den världsåskådning som är av humanitet och kärlek till nästan, segrade över "domedagens" världsbrand. Kärleken till nästan framträder alltmer som det absolut "enda nödvändiga" såväl mellan länderna som mellan individerna inbördes. Endast den ensam kan garantera den mycket åtrådda "bestående freden" på jorden, ty endast denna kan vara identisk med "kärleken till nästan" eller den ännu felande länk i fullkomnandet eller skapelsen av jordmänniskan som i dag hindrar henne att uppleva det färdiga jordklotets identitet som "himmelriket".

Föregående

Nästa