Martinus: Livets Bog, del 4, st 1420

1420. Hela världsimpulsen i sin miljonåriga skapelseprocess visade sig således vara logisk eller hundraprocentigt ändamålsenlig. Men en sådan logik eller ändamålsenlighet, som omskapar allting till att vara absolut fullständigt till gagn för varje levande väsen, kan ju endast existera som kulminerande "allkärlek". Denna "kärlek" är alltså själva livets eller tillvarons absoluta huvudfacit. Men då den absoluta "kärleken" alltså är den företeelse som ensam avlägsnar kriget, olyckorna, lidandena och sorgerna eller allt mentalt och lekamligt mörker från de levande väsendenas väg fram genom himlen, och således är livets allt överstrålande ljus, är själva kulminationen av livsförnimmelsen, ja, själva "himmelriket", så har vi här, som redan tidigare nämnts, fått hela universum i vågskålen till förmån för de analyser som vi redan varit inne på eller berört i tidigare avsnitt av Livets Bog angående "kärlekens" organiska utveckling. Och det är mycket ändamålsenligt att varje verklig läsare eller forskare riktigt lägger på minnet, att "kärleken" alltså är livets alfa och omega eller den enda existerande vägen till himlen, till ljuset, till livets eller all upplevelses allra högsta tinnar, ty han får kanske användning för det när han ställs inför de följande analyserna av själva "kärlekens" organiska struktur.
För de flesta jordmänniskor av i dag är denna sida av deras eget liv eller "kärlekens" organiska utveckling i deras eget kött och blod ännu något helt okänt eller omedvetet, ja, för somliga väsen till och med något helt otroligt och obegripligt. De blomstrar ju alltjämt i en organfunktion som absolut omöjliggör den totala "kärleken till nästan", i och med att denna organfunktion enbart kan skapa lycka och själsligt välbefinnande genom en sexuell äganderätt över väsen av motsatt kön. Det motsatta könet blir därför "himlen" för ett sådant väsen. Och att någonting annat skulle vara högre, vackrare och ädlare och därmed i högre grad vara livets mening och mål än det som jordmänniskan uppfattar som naturligt, är givetvis ofattbart för ett sådant väsen. Det som väsendet organiskt är byggt för, måste självfallet i allra högsta grad förnimmas som det normala fullbordandet av livet och dess lagar. Det normala och fullkomliga livet för fisken måste således vara ett liv i vattnet, eftersom den är organiskt byggd för ett sådant liv. Eftersom däggdjuret, dit jordmänniskan hör, är organiskt byggt för att älska det motsatta könet, måste denna "kärlek" för detta väsen ju vara den totala uppfyllelsen av livets mening. Denna "kärlek" blir då också kallad den "normala" eller "naturliga". Och eftersom denna form av "kärlek" är flertalets eller flockens, har den hela flockens bifall eller auktorisation.

Föregående

Nästa