Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 4
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Världsåterlösarna eller mänsklighetens största ledare är inte "förledare", utan är till allra största välsignelse, även om deras uppgift vid en viss tidpunkt är att befordra "djurrikets undergång" i väsendenas mentalitet och tillhörande sexuella företeelser
1427. Att såväl världsåterlösarna eller jordmänsklighetens allra största representanter som de ledande föreskrifterna i Bibeln har pekat på kärleken till nästan, humaniteten eller "det goda" som det absolut nödvändiga för att jordmänskligheten ska kunna uppnå frid, det vill säga kulminationen av den naturliga glädjen över att vara till, framstår här – inte som "förledande" – utan som en allra högsta välsignelse. Det är ju självklart, att denna ledning och dragning av jordmänniskorna till att träna upp och utveckla allkärlek blir en undergång och död för det "paradis" som framträder i form av "djurriket", och som betingar att en man ska vara "ett" med sin hustru och att "den som ser på en kvinna med åtrå redan har brutit hennes äktenskap", och som vidare beordrar dödsstraff för kärlek eller djupgående sympatikänsla gentemot väsen av eget kön. Det "paradis" som är baserat på en allt behärskande förälskelse i det motsatta könets väsen med motsvarande avund, svartsjuka och hat och åtföljande krig mot det egna könets väsen, måste således gå under i jordmänniskans mentalitet, innan hon helt kan uppfylla kärlekslagen eller utveckla kärlek till alla väsen och därmed uppfylla Bibelns, Nya testamentets eller Världsåterlösarens bud.
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram