Martinus: Livets Bog, del 4, st 1428

1428. I en zon där den högsta njutningen och det skönaste idealet är tillvaron som hundraprocentig "man" och hundraprocentig "kvinna", eller där väsendena framträder som specialväsen i "hanköns-" och "honkönsprincipen", kan väsendet omöjligt uppfylla budet om att älska sin nästa som sig själv, och ett sådant bud måste ju där i allra högsta grad vara uttryck för abnormitet eller onaturlighet. Med andra ord: Nya testamentets ideal om kärlek till nästan, att förlåta sina fiender och offra sitt liv för andras lycka, eller att fullständigt finnas till för att "tjäna" och inte för att "låta sig tjänas", är på inget vis ett ideal som kan bevara "mannens" och "kvinnans" normalitet och därmed "de lyckliga äktenskapens zon". Det stora idealet för den zonen och den moral som helt och hållet passar där, är endast "Moselagens" eller Gamla testamentets äktenskapslag.

Föregående

Nästa