Martinus: Livets Bog, del 4, st 1429

1429. I förhållande till ovanstående blir det inte så märkligt att översteprästerna för en nation som hade omskärelse påbjuden i lag, och som utgjorde ett av världens mest äktenskapsbundna folk, korsfäste Världsåterlösaren. Han var ju själva "ormen" i deras "paradis", livslevande i kött och blod. Han ville ju inte alls vara med om att stena "kvinnan som ertappats med äktenskapsbrott". Han inlät sig i ett längre samtal med en kvinna som varit gift fem gånger och nu levde tillsammans med en man som hon inte var gift med. Vidare levde han själv på sätt och vis i strid med det judiska äktenskapsidealet genom att han var ogift, helt bortsett från den sympati och kärlek, med vilken han av naturen omfattade såväl väsen av sitt eget kön som väsen av det motsatta könet. Att älska sin nästa som sig själv, måste i allra högsta grad vara "den förbjudna frukten" i äktenskapets "paradis". Att lära ut detta som ideal, måste vara att i motsvarande grad befordra "ormens" och därmed "djävulens frestelse". Det måste vara att leda väsendena in i fördärvet. Att slå ned detta "omoraliska" eller denne "förförare" eller "frestare", måste vara en uppgift som för Moselagens präster och andliga auktoriteter var absolut helig, helt bortsett från den rädsla de hyste för hur det skulle gå med deras egen sociala position, deras makt och anseende, om han inte undanröjdes.

Föregående

Nästa