Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 4
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Spiralkretsloppet består av en "livszon" och en "dödszon"
1443. I enlighet med detta kommer det levande väsendets eviga liv att forma sig till ett växelvis framträdande som "ett levande" och "ett dött" väsen. Och därför blir det två stora sfärer eller zoner i tillvaron eller i spiralkretsloppet, nämligen den i vilken väsendet upplever sig självt som identiskt med "ett levande väsen" eller sin "eviga tillvaro", samt den zon i vilken väsendet upplever sig självt som identiskt med "ett dött väsen", det vill säga identiskt med "materien" eller "det skapade". Spiralkretsloppet eller det eviga livets struktur formar sig alltså som en "livszon" och en "dödszon". Denna "livszon" och denna "dödszon" känner vi här från Livets Bog redan till som utgörande "ljuset" och "mörkret", som "det goda" och "det onda". Båda dessa zoner sträcker sig runt hela spiralkretsloppet. Det finns alltså inte en enda punkt eller ett enda område i detta kretslopp, där inte båda existerar. Om det inte vore på det sättet, om det fanns ett område i kretsloppet eller ett tidsavsnitt i det levande väsendets eviga liv, där inte båda zonerna existerade i väsendet, skulle livet där forma sig som totalt kontrastlöst, det vill säga totalt utan manifestationsförmåga. Ett sådant levande väsen skulle varken kunna uppleva eller manifestera sig, eftersom denna process ju uteslutande är baserad på kontrastprincipen. Varje upplevelse eller förnimmelse är ju enbart en upplevelse och skapelse av kontraster. Där inga kontraster finns, är heller ingen upplevelse eller skapelse möjlig. Där måste ett evigt stillestånd behärska situationen. Och en sådan situation kan inte vara något annat än en evig, "absolut" "död". Hela spiralkretsloppet, som ju är "det eviga livets" sanna struktur, är visserligen på en gång en "livszon" och en "dödszon", men "dödszonen" är inte någon "absolut" "död".
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram