Martinus: Livets Bog, del 4, st 1444

1444. Men tack vare en evigt fortsättande rytmisk rörelse, upprätthållen genom tillvarons sjunde grundenergi, "moderenergin", blir "dödszonen" dominerande eller helt förhärskande i den ena halvan av spiralkretsloppet, medan "livszonens" domän i denna halva skrumpnat ihop till ett litet svagt eller elementärt område, endast stort nog att förhindra att det uppstår en "död punkt" som skulle få kretsloppet att stanna. Om "livszonens" energimanifestation kunde bli total stillhet, vad skulle då få den att fungera igen? "Livszonen" har således, som nämnts, ett litet elementärt område inom "dödszonen" i spiralkretsloppet, där den är så föga framträdande att den inte ens kan nå fram till individens vakna dagsmedvetande. Och det är denna omständighet som gör att individen tror sig vara ett med materien, tror att han är skapad, har blivit till och åter ska upplösas i det totala "intet". "Livszonens" energi kan ge individen en förnimmelse av att vara "levande" endast inom precis det lilla område av ett lokalt jordeliv som han kan erinra sig. Allt som ligger utanför hans vakna, dagsmedvetna minnesförmåga blir därför av mer eller mindre tvivelaktigt slag i och med att det bara kan upplevas genom andras berättelser. Således är timmen, dagen och årtalet för individens födelse och detaljerna från de första åren i hans innevarande jordeliv endast ett "andrahandsvetande", för att inte tala om insikten om de tidigare jordeliven, som han i värsta fall är helt oförmögen att fatta eller förstå, ja, ibland rent av förnekar och avvisar. Han erkänner så att säga endast sitt liv inom nuet. Det som är utanför nuet och minnesförmågan markerar "dödsrikets" domän och "livsrikets" "lik" inom hans medvetande.

Föregående

Nästa