Martinus: Livets Bog, del 4, st 1445

1445. Och det är just detta tillstånd som den jordiska mänskligheten är i färd med att uppleva. Den befinner sig, kosmiskt sett, på resa genom "dödsriket". Jordmänniskorna är alla mer eller mindre "döda" väsen som har ett litet elementärt område av "livszonens" energi, kraft eller spirande grodd i sig, just så mycket att de kan förnimma sig som "levande" i nuet och inom det som de kan komma ihåg av sina innevarande jordeliv, medan hela deras grundläggande tillvaro utanför detta område, vilket alltså innebär alla deras tidigare jordeliv med tillhörande fysiska och själsliga upplevelser genom årtusenden, ja, årmiljoner inom deras passage genom spiralkretsloppet, ligger helt utanför deras vakna dagsmedvetna horisontområde. Den delen av deras liv och mentalitet är således för närvarande ett medvetslöst eller "dött" område. Deras "kosmiska medvetande" eller absoluta vetande om den eviga existensen är alltså hos dem, det vill säga de materialistiskt inställda jordmänniskorna, endast ett "lik", som för länge sedan är upplöst och som de därför inte alls har något minne av. Det är därför förlåtligt om en sådan människa förnekar hela sitt väldiga förflutna och endast känns vid den, i förhållande till detta, mikroskopiskt lilla "dagsländetillvaro" som i dag ryms inom nuet, samt den smula minnen som hon har från de allra närmaste årtiondena före detta nu. Det är då också självklart att hon likaså förnekar livet i stjärnor och solar för att inte nämna mångfalden av mörka eller osynliga klot eller planeter, som med sina mänskligheter och mentala och fysiska riken, kontinenter och hav rör sig kring solarna och fram genom stjärnvärldarna, och i stället betraktar sig själv, jordmänniskan, som det allra högsta livet i universum.

Föregående

Nästa