1451. "En bestående fred" är ingenting mindre än "himmelriket". Att uppnå "en bestående fred" på annat sätt än genom den "kärlek till nästan" som är fundamentet för detta rike, är absolut omöjligt. Endast "kärleken till nästan" kan garantera att en fred består. Och vi har också sett att hela jordmänsklighetens andliga växande just går i riktning mot att utveckla denna form av kärlek. Denna kärlek har redan i årtusenden av mänsklighetens största och högst utvecklade ledare, profeter och världsåterlösare förkunnats som den absoluta förutsättningen för att det ska kunna bli verklig fred och harmoni i världen. Och vi har ju här i Livets Bog sett att hela universum avslöjar, att "kärleken till nästan" är den enda absoluta totaluppfyllelsen av världsplanens gudomliga lagar, medan dess motsats, vilket alltså innebär "kärlekslösheten", är totalöverträdelsen och undermineringen av allt som i denna gudomliga plan är skapat för att medföra kulminationen av det allra högsta vetandet och därmed den fullkomligaste och mest omfattande upplevelsen av kontrasten till "döden". "Kärlekslösheten" är således "dödens" fundament, medan "kärleken" är "livets". Det är alldeles nödvändigt att läsaren gör dessa ting begripliga för sig, så att han därigenom kan övervinna något av den intolerans eller ovilja som han eventuellt kommer att känna, när de kosmiska analyserna nu börjar avslöja att "hanköns-" och "honkönsprincipen" inte är någon tillfredsställande organisk struktur för skapandet av den högsta lyckan, det högsta vetandet, och därmed för den allra högsta förnimmelsen eller upplevelsen av livet, utan tvärtom endast utgör "dödens" organ.