1460. Men vad är det då som denna allmänhet får se genom genialt uttänkta och uppförda äktenskapliga skådespel? Det är absolut inte någon allmänt förekommande realitet från det dagliga livet, utan fantasiföreställningar, i regel framsprungna ur en flammande erotisk berusning, inspirerad och upprätthållen av upphovets tillfälliga lyckliga förbindelse med en eller annan för denne särskilt tillfredsställande sexuell partner. Och vad kan då inte trollas fram och skapas under ett sådant rus? Och vilken förtrollning måste inte ett sådant sexuellt samliv vara för parterna i fråga? Har vi inte här den rosenröda situation, i vilken många konstverk och diktverk samt sagor, romaner, filmer och skådespel skapas? Sådana lyckoberusade väsen måste ha luft. De måste liksom fåglarna om våren sjunga ut sin lycka till omgivningen, ut till den älskades lov. Ja, finns det inte konstnärer som helt enkelt inte kan skapa, om de inte befinner sig i ett älskogsrus eller i en tillbedjan av ett väsen av motsatt kön?