1462. Men i hur många fall är det så välbeställt med de unga makarna i det verkliga livet? Är man så säker på att det unga par som spelar det idealiska äktenskapet på scenen eller vita duken, i sitt privatliv inte redan är inne på sitt andra eller tredje äktenskap? Och hur är det med författaren själv? Är han alltjämt kvar i det älskogsrus som var hans inspirationskälla vid styckets tillkomst? Tror någon att det ständigt kommer att hålla i sig? Är man säker på att det av honom i stycket så högt lovprisade och idealiserade äktenskapliga samlivet ständigt blomstrar för honom själv? Har man någon garanti för att han inte just ligger i en hård skilsmässoprocess med en sådan erotisk partner som han i filmen eller skådespelet så högt lovprisat och förhärligat? Det är i alla fall högst troligt att han befinner sig i sexuella förvecklingar. Och hur är det med publiken själv? Ja, de äldre som varit gifta länge och blivit fårade och rynkiga av äktenskapets besvärligheter, kan naturligtvis glädja sig över det strålande ideal av ett äktenskap som framträder på scenen, men detta är inte något som de själva i rikt mått äger eller blivit till fullo mättade av. Vore det så, skulle stycket eller filmen absolut inte ha något intresse för dem. Det som man själv har nog av, ids man inte ytterligare besvära eller fylla sitt medvetande med. Men att det inte desto mindre är så många människor, även äldre, som gärna ser film och teater, beror på att upplevelsen av de stora ideal som de ser på scenen, inte i någon högre grad blivit dem själva beskärda. Deras liv blev i själva verket så småningom till en otillfredsställd äktenskaplig hunger som de ständigt i sina hjärtan eller sitt hemligaste inre hyser en dröm om att få tillfredsställd. Att se denna dröm förverkligad och uppfylld livslevande i kött och blod, även om det bara sker i form av ett skådespel på scenen eller vita duken, är för dem som att få sin drömregions blomsterbädd vattnad med ett milt sommarregn. De upplever liksom ett återseende eller ett minne av det förlorade eller svunna paradiset. Man vill gärna drömma om det kära man förlorat eller det kära man vill uppnå. Därför går man mycket gärna till de ställen där dessa drömmar kan stimuleras. Och ingenstans kan de väl bli bättre stimulerade än från scenen och filmen genom älskogsberusade författares och diktares sexuella hägringar eller bländverk, omformade till idealisering av äktenskaplig lycka.