1463. Således åser miljoner människor i tusentals biografer och teatrar världen över varje dag dessa hägringar av erotiskt lyckoberusade skribenters överdimensionerade förhärligande av äktenskapet. Men är det något fel med detta? Är det inte stimulerande för äktenskapets struktur att det visas för människorna hur gudomligt ett sådant äktenskap kan vara för sina båda parter? Jo, det skulle i sig självt vara gudomligt, om det som människorna fick se vore ett uttryck för en intellektuell insikt i själva livet, vore själva sanningen om äktenskapet på den nuvarande jordmänniskans stadium. Men så är det inte. I stället är det ett lovprisande av något som existerade en gång för mycket länge sedan och på ett mindre intellektuellt plan än det jordmänniskan av i dag befinner sig på. Detta forna äktenskap finns alltså i dag inte kvar som en livslång fundamental och orubblig sexuell lycka, utan i stället som det förhållandevis kortvariga sexuella rus vi känner under beteckningen "smekmånadstid". Det vanliga för de jordiska äktenskapen av i dag är därför att de framträder i två avsnitt: "smekmånadstiden" samt de påföljande "vanliga dagarna". Medan "smekmånadstiden", som i lyckligaste fall bara varar några få år, utgör den tidsperiod i äktenskapet då samlivet alltjämt framstår som ett sexuellt lyckorus för dess båda parter, är de "vanliga dagarna", som i lyckligaste fall utgör resten av parternas levnad, endast en genom juridiska och materiella band existerande förening. Men en förening av två väsen, baserad enbart på en juridisk äktenskapspakt och alltså inte skapad av vare sig lust eller kärlek, är inte en fullkomlig uppfyllelse av äktenskapets principer eller lagar. Och eftersom det är denna förening, och inte "smekmånadsperioden", som är det gängse i det moderna äktenskapet, kan det endast vara högst olyckligt att detta äktenskapliga allmäntillstånd, alltså äktenskapets verkliga ansikte av i dag, blir dolt under ett överdimensionerat lovprisande av "smekmånadstiden". De köns- eller giftasmogna unga människorna kan därigenom få intrycket att det är "smekmånaden" som är det vanligaste för nutidens äktenskap. Det kan endast vara dåraktigt och därmed högst olyckligt att äktenskapets sanna struktur och nutidsmänniskans psyke inte vetenskapligt belyses, så att det därigenom kunde skapas ett intellektuellt fundament, på vilket de nya generationerna på ett helt annat sätt kunde bli stabiliserade inför det tillstånd eller det skede i äktenskapet som oundvikligen följer efter "smekmånadstiden". Att få insikt i att detta tillstånd är ett absolut oundvikligt naturligt tillstånd, som alla måste gå igenom och som trots allt verkligen kan bli av en gudomligt skön och harmonisk natur, om man uppfyller detta tillstånds särskilda lagar, skulle stabilisera väsendena och göra detta tillstånd till något självklart för dem. Nu är det ju i stället så, att man på tusentals teatrar och biografer visar människorna ett överdimensionerat förhärligande av "smekmånadstiden" i ett äktenskap och förespeglar miljoner väsen detta tillstånd som det stora livsviktiga målet för jordmänniskan av i dag, medan den sanna verkligheten är att jordmänniskans sexuella struktur absolut inte längre förekommer i ett tillstånd som gör det möjligt för väsendet att undgå denna tudelning av samlivet i "smekmånadsperioden" och den påföljande "icke smekmånadsperioden" i äktenskapet, då det sexuella lyckoruset mer eller mindre har försvunnit. Vilken modern intellektuell jordmänniska kan garantera en livslång "förälskelse" i ett annat väsen? Att detta verkligen är omöjligt, blir ett än större faktum eftersom "förälskelse" inte alls är en viljeakt, utan i stället en automatisk organprocess, befordrad av körtelsekret och själslig vitaminhunger. Och då "smekmånadsperioden" absolut enbart är baserad på "förälskelse", förstår vi att ett äktenskap som uteslutande grundar sig på "förälskelse" är dömt till undergång på förhand. Om väsendena i stället i förväg, på lika många biografer och teatrar, fick denna sanning åskådliggjord och ytterligare blev intellektuellt stabiliserade i förhållande till det tillstånd som uppstår när "förälskelsen" och därmed "smekmånadstiden" i äktenskapet är förbi, skulle det inte vara nödvändigt med alla de många förödmjukande och gemena skilsmässoprocesser och äktenskapliga svårigheter som i dag plågar jordmänskligheten. Eftersom det tillstånd som följer efter "smekmånadstiden" alltmer blir det vanliga eller centrala för jordmänniskan, är det klart att insikten i eller förståelsen av själva könsprincipens eller sexualitetens kosmiska huvudstruktur blir alltmer av behovet påkallad. Utan denna insikt blir det så småningom omöjligt för jordmänniskan att bli fullkomligt eller totalt lycklig.
      När en sexuellt lyckoberusad författare eller diktare lovprisar äktenskapet som ett absolut högsta och bestående ideal för alla människor, både nu och i kommande utvecklingsskeden, är detta inte något uttryck för den absoluta verkligheten eller sanningen. Det är i stället att betrakta mer som ett sant och ofelbart symtom på detta väsens egen tillfälliga sexuella berusning och den därmed förlorade känslan för normalt logiskt tänkesätt, helt bortsett från väsendets allmänna okunnighet om den sexuella principens totala struktur, område och uppgift i den gudomliga världsplanen.