Martinus: Livets Bog, del 4, st 1466

1466. Men även om staten ännu inte nått fram till ovannämnda vuxna stadium, är den fysiskt sett redan så nära detta stadium, att den faktiskt utmärkt väl själv kan överta försörjningen och vården av sitt eget kött och blods fortbestånd. När den trots detta ännu inte har känt sig föranledd att befria "föräldrarna" från den uppgift som det är dess egen plikt att fylla, är staten här ingenting mindre än ett slags primitiv "son". I sin struktur håller den därför vid liv ett ständigt ganska omfattande proletariat. Den förbrukar mycket kapital eller stora summor på företeelser som nog är kulturella, men av mindre väsentlig betydelse för ett sunt samhälles fortbestånd än det område inom samhället som omfattar folkens förökning och fortbestånd. Det finns därför i ett sådant samhälle mindre viktiga företeelser eller ting som blir "omhuldade" eller favoriserade helt utan särskild hänsyn till vad denna favorisering kostar. Dessa företeelser blir därmed överdimensionerade, medan andra av samhällets företeelser eller områden i motsvarande grad blir proletariserade och undertryckta. Det är därför som de så kallade "kulturstaterna" huvudsakligen är sammansatta av en besutten överklass samt en mer eller mindre utarmad underklass. Likaså blir en kulturstats städer till följd av detta indelade i stora, flotta industriområden, boulevarder och promenader, herrskapsvillor, palats och slott, samtidigt som det lika säkert förekommer väldiga fattigkvarter, där allt slags lekamlig och själslig osundhet hör hemma och främjar att proletariatet förvärras ytterligare.

Föregående

Nästa